Centerpartiet – Wikipedia
Hoppa till innehållet
Från Wikipedia
Uppslagsordet ”(C)” leder hit.
För copyright-symbolen ©, se
Upphovsrätt
Den här artikeln handlar om Centerpartiet i Sverige.
För Centerpartiet i Finland, se
Centern i Finland
För andra betydelser, se
Centerpartiet (olika betydelser)
Centerpartiet
Förkortning
Land
Sverige
Partiordförande
Elisabeth Thand Ringqvist
Partisekreterare
Hannes Hervieu
Gruppledare
Daniel Bäckström
Grundat
2 mars
1913
Huvudkontor
Stora Nygatan
4,
Stockholm
Antal
medlemmar
24 445
Politisk
ideologi
Nutida:
Liberalism
Socialliberalism
Grön ideologi
Decentralism
Liberalfeminism
Historisk:
Ekohumanism
Nordisk agrarianism
Politisk
position
Center
till
Center–Höger
Internationellt samarbetsorgan
Liberala internationalen
Europeiskt samarbetsorgan
Alliansen liberaler och demokrater för Europa
(ALDE)
Politisk grupp i Europaparlamentet
Renew-gruppen
Färg(er)
Grön
Ungdomsförbund
Centerpartiets ungdomsförbund
Studentförbund
Centerstudenter
Kvinnoförbund
Centerkvinnorna
Partitidning(ar)
Tidningen
Riksdagen (2022)
Röstandel
6,71 procent
Mandat
24 / 349
Regioner (2022)
Röstandel
6,32 procent
Mandat
120 / 1 720
Kommuner (2022)
Röstandel
7,69 procent
Mandat
1 213 / 12 614
EU-parlamentet (2024)
Röstandel
7,29 procent
Mandat
2 / 21
Webbplats
www.centerpartiet.se
Svensk politik
Politiska partier
Val
Centerpartiet
(C), även kallat
Centern
, är ett svenskt
socialliberalt
och
grönt
politiskt parti
, som är ett av de
nordiska agrarpartierna
. Partiet grundades 1913 under namnet
Bondeförbundet
; namnbytet till
Centerpartiet
skedde 1958.
Partiledare
är sedan 2025
Elisabeth Thand Ringqvist
Partiet ingick på 1930-talet och på 1950-talet i
koalitionsregeringar
med
Socialdemokraterna
. På 1970-talet var Centerpartiet det ledande
borgerliga partiet
och partiledaren
Torbjörn Fälldin
var Sveriges statsminister 1976–1978 och 1979–1982. Mellan 2004 och 2019 ingick Centerpartiet tillsammans med
Moderaterna
Kristdemokraterna
och
Liberalerna
i den
borgerliga
Alliansen
som
styrde Sverige 2006–2014
Ideologi
redigera
redigera wikitext
Partiet var ursprungligen
landsbygdsinriktat
och ideologiskt
konservativt
i och med att man förespråkade sparsamhet med statens pengar. I takt med
folkhemmets
uppbyggnad, med
urbanisering
och landsbygdens avfolkning som följd, blev
decentralisering
partiets främsta ledord. Samtidigt tog
liberala
strömningar över i partiet och
individen
betonades. Sedan 2013 definierar partiet sin liberala ideologi som "social, decentralistisk och grön".
Viktiga utgångspunkter för Centerpartiet är
federalism
och ett
öppet samhälle
med individen i fokus. Centerpartiet profilerar sig främst inom frågor som rör
arbete
och
företagande
decentralisering
och
landsbygd
välfärd
och
miljö
SVT:s vallokalsundersökning har bland annat frågat väljare i
EU-valen
hur de placerade sig själva på
höger-vänsterskalan.
År 2014 betraktade sig 65 procent av centerväljarna som höger, 27 procent som mitten och 8 procent som vänster. Fram till år 2024 minskade andelen som svarade höger till 34 procent samtidigt som andelen som såg sig själva som vänster ökade till 26 procent och mittenväljarna låg på 40 procent. Under de tio åren mellan 2014 och 2024 förändrades alltså centerväljarnas syn på sig själva från absolut övervägande höger till en svag dominans för mitten med ungefär lika stora grupper till höger och till vänster.
Historia
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Centerpartiets historia
Förhistoria (1908–1913)
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet är ett av Sveriges äldsta partier och har sin historia i
nordisk agrarianism
. Förberedelsearbetet för att starta ett bondeparti påbörjades
1908
, men det var först när
Carl Berglund
från Gimmene lät publicera sitt upprop
Bröder låtom oss enas!
i sin nya tidning
Landsbygden
som partiarbetet tog verklig fart. Det är därför som dagens Centerparti räknar dagen för publiceringen, den 1 december 1910 som sin födelsedag.
Grundandet (1913)
redigera
redigera wikitext
Formellt bildades Centerpartiet först 1913 i
Falköping
, då som
Bondeförbundet
Oppositionsparti (1913–1936)
redigera
redigera wikitext
Bondeförbundet gick samman med
Jordbrukarnas Riksförbund
1921.
Partiet bildades som en självständig och folklig politisk kraft inriktad på att föra landsbygdsbefolkningens talan. Före partiets bildande var landsbygdsborna politiskt splittrade och missgynnade i många avseenden.
Partiet var ett
intresseparti
för bönderna och sökte att på olika vis gynna denna grupp.
1933 antogs ett nytt partiprogram där det bland annat stadgades:
Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
10
Samma år, 1933, kom partiet överens med
Per Albin Hanssons
socialdemokratiska
regering om ett ekonomiskt krispaket, den så kallade "
kohandeln
". I utbyte mot prisregleringar på jordbruksvaror fick regeringen stöd för olika arbetsmarknadsåtgärder. 1936 kunde Bondeförbundet bilda en
tremånadersregering
Regeringsparti (1936–1945)
redigera
redigera wikitext
Efter
andrakammarvalet 1936
ingick partiet i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Bondeförbundets partiledare
Axel Pehrsson-Bramstorp
blev jordbruksminister,
Janne Nilsson
blev försvarsminister och
Karl Gustaf Westman
blev justitieminister. Partiet medverkade även i
samlingsregeringen
under
andra världskriget
Valaffisch från 1945: "Rättvisa åt landsbygden. Ingen dyrortsgruppering av skatteavdragen, folkpensionen, familjebidragen."
Oppositionsparti (1945–1951)
redigera
redigera wikitext
Efter krigsslutet upplöstes samlingsregeringen och Bondeförbundet blev åter ett oppositionsparti.
Regeringsparti (1951–1957)
redigera
redigera wikitext
När väljarstödet för Socialdemokraterna sviktade några år efter andra världskriget sökte statsminister
Tage Erlander
stöd hos Bondeförbundet och ett regeringssamarbete kom till stånd 1951 efter Koreakrisens ekonomiska oroligheter. Ett villkor för samarbetet var att Socialdemokraterna lade socialiseringen åt sidan, som Bondeförbundets partiledare
Gunnar Hedlund
uttryckte det. Hedlund blev
inrikesminister
Sam B. Norup
blev
jordbruksminister
Ivar Persson
Skabersjö
blev
ecklesiastikminister
och
Hjalmar Nilson
i Spånstad blev
konsultativt statsråd
med ansvar för vägfrågor. I
ATP-frågan
formulerade Bondeförbundet/centerpartiet en egen linje: "personliga frivilliglinjen". Det var den enda linje som överlämnade makten över pensionssparandet åt individerna. Socialdemokraterna förespråkade en statskollektivistisk linje medan
Högerpartiet
och
Folkpartiet
förespråkade att arbetsmarknadens parter skulle avgöra. Pensionsfrågan ledde till att Bondeförbundet lämnade regeringen 1957.
Oppositionsparti (1957–1976)
redigera
redigera wikitext
Partiet utvecklades från ett intresseparti för landsbygden till ett idéburet med decentralisering och miljöfrågor som ledstjärna. Partiledaren Hedlund genomdrev namnbytet till först Centerpartiet Bondeförbundet och sedan enbart Centerpartiet. I och med detta fjärmade sig partiet från Socialdemokraterna. Partibeteckningen var fram till omkring 1970 (cp) och därefter enbart (c). Enligt Språkrådets rekommendation skrivs numera partibeteckning (C) med stor bokstav.
Centerpolitikerna
Antonsson
Fälldin
och
Söder
1972.
Centerpartiet och Folkpartiet började 1962 att utveckla
mittensamverkan
, som kulminerade i ett försök till sammangående 1973. Hedlunds tydliga opposition mot Socialdemokraterna gav resultat och partiet växte i opinionen. Hedlunds efterträdare
Thorbjörn Fälldin
kunde leda partiet till att bli det största borgerliga i
valet 1973
År 1973, ett år efter att det första svenska
kärnkraftverket
Oskarshamns kommun
stod klart, väckte centerpartisten
Birgitta Hambraeus
kärnkraftsfrågan i en motion vid partiets riksstämma. Hon fick stöd av den kärnkraftsskeptiske nobelpristagaren i fysik,
Hannes Alfvén
, som också deltog vid stämman. Motståndet mot kärnkraft kom sedan att bli viktigt för Centerpartiet.
Regeringsparti (1976–1978, 1979–1982)
redigera
redigera wikitext
Fälldin var tydlig
motståndare till kärnkraft
men när han efter
valet 1976
bildade
en trepartiregering
tillsammans med Folkpartiet och
Moderaterna
tvingades han gå med på att ladda kärnkraftreaktorn
Barsebäck 2
. Oenigheten om kärnkraften ledde till regeringens avgång hösten 1978. Efter
valet 1979
bildade Fälldin
en ny trepartiregering
folkomröstningen 1980
tog Centerpartiet ställning för
Linje 3
, det vill säga man förespråkade fullständig avveckling av den svenska kärnkraften inom tio år. Det fanns länge en samsyn inom partiet kring kärnkraftspolitiken.
11
Efter den skattepolitiska överenskommelse mellan Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna som kom att kallas "
den underbara natten
" lämnade Moderaterna regeringen i maj 1981. Fälldin fick regera vidare tillsammans med Folkpartiet och
denna regering
fick bland annat ta hand om en grundstött sovjetisk ubåt,
U 137
, i oktober 1981 i
Karlskrona
Oppositionsparti (1982–1991)
redigera
redigera wikitext
Efter
valet 1982
befann sig partiet åter i opposition. Inför
valet 1985
krävde Centerpartiet sänkt matmoms. Partiet hade också ett tekniskt samarbete med
KDS
och de två partierna gick till val under namnet
Centern
. Valet gick dock dåligt och kritiken riktades mot partiledaren Fälldin som valde att avgå. Han efterträddes av
Karin Söder
, som blev Sveriges första kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti. Hennes tid som partiledare blev dock kort; hon tvingades 1987 avgå av hälsoskäl, och efterträddes av
Olof Johansson
Regeringsparti (1991–1994)
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet medverkade i
Carl Bildts regering
1991–1994. Som
miljöminister
hade Johansson ansvaret för handläggningen av den då planerade
Öresundsförbindelsen
. När regeringen i juni 1994 beslöt att ge sitt tillstånd för projektet valde Johansson att lämna regeringen, men partiet kvarstod i koalitionen till slutet genom att övriga centerstatsråd stannade på sina poster.
Oppositionsparti (1994–2006)
redigera
redigera wikitext
Mellan 1995 och 1998 samarbetade Centerpartiet med den socialdemokratiska regeringen för att genomföra vissa ekonomiska reformer samt reformer för att förändra Sveriges försvar. När Johansson avgick sommaren 1998 efterträddes han av
Lennart Daléus
. Vid
valet 1998
fick Centerpartiet ett stöd på drygt fem procent, det sämsta i partiets historia. I februari 2001 efterträddes Daléus av
Maud Olofsson
Alliansregeringen (2006–2014)
redigera
redigera wikitext
Partiet medverkade i
Allians för Sverige
inför
riksdagsvalet 2006
då de med 7,9
% av rösterna blev Sveriges tredje största parti och tillsammans med de tre andra partierna i alliansen lyckades genomföra ett regeringsskifte. Den 3 mars 2006 lanserade
Maud Olofsson
förslaget
Ungdomsavtalet
12
som innebar att särskilda frivilliga avtal ska kunna gälla för nyanställning av unga upp till 26
år, där arbetsgivarna gavs möjlighet att säga upp ungdomar med omedelbar verkan under två år. Förslaget inspirerades av det franska
contrat nouvelle embauche
(CNE).
Osynliga partiet
protesterade mot förslaget genom bland annat fönsterkrossning och klotter.
Centerpartiet argumenterar under 2000-talet fortfarande mot
kärnkraften
som
energikälla
. Kärnkraften beskrivs som en långsiktigt ohållbar energikälla med ofrånkomliga risker för säkerhetsproblem. Centerpartiet är emot svensk
uranbrytning
och beskriver problemet med
slutförvaring av kärnavfall
. Däremot har kravet på en kärnkraftsavveckling strukits. Kärnkraften ger, enligt Centerpartiet, en stabil energiförsörjning och bör därför finnas kvar i den svenska energiförsörjningen, tills det att den kan ersättas med andra energislag. Centerpartiet anser att det är eftersträvansvärt att samarbete finns med andra partier i just energifrågor.
13
Centerpartiets ungdomsförbund
var pådrivande bakom förändringen.
14
Centerkvinnorna
, som tidigare såg kärnkraftsmotståndet som en kvinno- och fredsfråga, har däremot inte drivit kärnkraftsfrågan under 2000-talet. Intern kritik mot förändringen finns i
Centerrörelsen
, tydligast artikulerad av riksdagsledamoten
Solveig Ternström
som år 2010 lämnade partiet i protest. Centerpartiets förändring i kärnkraftsfrågan har bidragit till att en tung politisk fråga, som tidigare splittrat
borgerliga
koalitionsregeringar
, försvann. Centerpartiet röstade 2010 för en lagändring som möjliggör att gamla kärnkraftsreaktorer ersätts med nya.
Annie Lööf
i september 2011.
Då Olofsson inför partistämman 2011 hade avböjt omval valdes
Annie Lööf
som ny partiledare för Centerpartiet den 23 september 2011.
Oppositionsparti (2014–2018), stödparti till s-regering (2018–2022)
redigera
redigera wikitext
Efter riksdagsvalet 2014 blev partiet ett oppositionsparti mot
regeringen Löfven I
Riksdagsvalet 2018
ledde till en oklar parlamentarisk situation. I januari 2019 resulterade förhandlingar i att
regeringen Löfven II
(bestående av
Socialdemokraterna
och
Miljöpartiet
) tillträdde med stöd av Centerpartiet och Liberalerna, vilka sedan hade ett budgetsamarbete med regeringen. Detta reglerades i
Januariavtalet
Oppositionsparti (2022–)
redigera
redigera wikitext
Efter att
regeringen Kristersson
år 2022 tillträde med stöd av Sverigedemokraterna har Centerpartiet varit ett oppositionsparti. Annie Lööf avgick 2023 och partiledare var sedan
Muharrem Demirok
(2023–2025),
Anna-Karin Hatt
(2025) och
Elisabeth Thand Ringqvist
(2025–).
Inför valet 2026 går Centerpartiet till val på att byta ut regeringen Kristersson. Centerpartiet har sagt sig kunna stödja både
Magdalena Andersson
och Ulf Kristersson som statsminister. De har däremot tydligt sagt nej till en regering där Vänsterpartiet ingår eller en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.
15
16
Organisation
redigera
redigera wikitext
Centerpartiets partisymbol är fyrklövern
Partisymbol
redigera
redigera wikitext
Liksom andra tidigare bonde- och agrarpartier använder Centerpartiet sig av en grön
fyrklöver
som
partisymbol
, och har så gjort sedan 1942. Inspirationen kom från den
finska Centern
, som i sin tur tagit intryck av polska
PSL
17
De fyra bladen representerar
Centerrörelsen
, det vill säga Centerpartiet samt systerorganisationerna
Centerkvinnorna
Centerpartiets ungdomsförbund
och
Centerstudenter
18
Medlemmar
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet är en del av
Centerrörelsen
. Centerrörelsen består av fyra organisationer, utöver Centerpartiet är
Centerkvinnorna
Centerpartiets Ungdomsförbund
(CUF) och
Centerstudenter
(CS) med. Medlemskap i någon av de övriga organisationerna i centerrörelsen medför medlemsrättigheter i Centerpartiet.
Centerpartiets medlemstal uppgick 2017 till 29
107 medlemmar, en ökning med 1
551 från 2016. Hela Centerrörelsen samlade 39
491 medlemskap år 2017, även detta en ökning från föregående år med 1
122.
19
Lokalavdelningar
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet är geografiskt indelat i
distrikt
, vilka motsvarar ett
län
och/eller en
riksdagsvalkrets
. Distriktsindelningen bestäms av partistyrelsen. Distrikten består i sin tur av
centerkretsar
, vilka motsvarar
kommunernas
geografiska område.
20
Centerpartiet har ett starkt lokalt stöd i många glesbygdsområden och driver på central nivå frågan om
decentralisering
Partiledare och partiordförande
redigera
redigera wikitext
Period
Partiordförande
1916
1920
Erik Eriksson i Spraxkya
1920
1924
Johan Andersson i Raklösen
1924
1928
Johan Johansson i Kälkebo
1929
1934
Olof Olsson i Kullenbergstorp
1934
1949
Axel Pehrsson
(från 1937
Pehrsson-Bramstorp
1949
1971
Gunnar Hedlund
1971
1985
Thorbjörn Fälldin
1985
1987
Karin Söder
(tillförordnad partiledare 1985–1986)
1987
1998
Olof Johansson
1998
2001
Lennart Daléus
2001
2011
Maud Olofsson
2011
2023
Annie Lööf
2023
2025
Muharrem Demirok
2025
Anna-Karin Hatt
2025
Elisabeth Thand Ringqvist
Partisekreterare
redigera
redigera wikitext
Partisekreteraren
Michael Arthursson
(vänster) tillsammans med
partiledare
Annie Lööf
och
gruppledaren
i riksdagen
Anders W. Jonsson
2018
Period
Partisekreterare
1921
1923
Lorentz Johansson
1923
1931
Anton Pettersson
1932
1938
Bernhard Näsgård
1938
1941
Ferdinand Nilsson
1941
1947
Karl Lindegren
1947
1951
Lars Eliasson
1951
1976
Gustaf Jonnergård
1976
1984
Allan Pettersson
1984
1987
Göran Johansson
1987
1998
Åke Pettersson
1998
2001
Ola Alterå
2001
Åsa-Britt Karlsson
(tillförordnad)
2001
2006
Jöran Hägglund
2006
2011
21
Anders Flanking
2011
2023
22
Michael Arthursson
2023
23
2025
Karin Ernlund
2025
Hannes Hervieu
Finanser
redigera
redigera wikitext
Fördelning av Centerpartiets intäkter 2021
24
Försäljning och lotterier (3
%)
Statligt partistöd (26
%)
Övriga intäkter (60
%)
Bidrag från närstående verksamhet (10
%)
Donationer (1
%)
Centerpartiet äger
Randello Invest AB
som är ett kapitalförvaltningsbolag. Bolagets grundarkapital kom från försäljningen av
Centerpressen
och var då ca 1,8 miljarder kronor. 2009 tjänade Randello invest AB 123 miljoner, varav 110 lämnades till Centerpartiet.
25
Därutöver fick Centerpartiet statsbidrag om ca 40 miljoner.
26
Se även: Centerpartiets redovisning
27
Samverkande organisationer
redigera
redigera wikitext
Ungdomar
redigera
redigera wikitext
Partiets ungdomsförbund heter
Centerpartiets ungdomsförbund
(CUF) och studentförbundet heter
Centerstudenter
(tidigare CHF).
Kvinnor
redigera
redigera wikitext
Partiets kvinnoförbund heter
Centerkvinnorna
(CK). Den första kvinnliga riksdagsledamoten för Centerpartiet var
Gärda Svensson
som kom in i första kammaren 1945. År 1969 kom de första två centerkvinnorna in i andra kammaren, en av dem
Gunnel Jonäng
Kyrkovalet
redigera
redigera wikitext
Partiet har en
nomineringsgrupp
Svenska kyrkan
med partibeteckningen
Centerpartiet
Andra grupperingar
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet har en
HBT
-sammanslutning som heter
Centerpartiets HBT-nätverk
Media
redigera
redigera wikitext
Under många år drev Centerpartiet ett stort antal lokala dagstidningar, via mediabolaget
Centertidningar
. Bolaget såldes dock 2005 till
Mittmedia
för summan 1,815 miljarder kronor
28
och markerade därmed slutet på den svenska partiägda dagspressen. Idag äger Centerpartiet endast sin medlemstidning, tidningen
Internationell samverkan
redigera
redigera wikitext
Europaparlamentet
ingick partiet 1995–2004 i den liberala gruppen
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp
(ELDR) och från 2004 i den utvidgade
Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
(ALDE). Centerpartiet är också medlem av det europeiska partiet med samma namn.
Globalt är partiet medlem av den
Liberala internationalen
Valresultat
redigera
redigera wikitext
Centerpartistiska riksdagsledamöter utanför
Sveriges riksdag
den 13 mars 2012.
Riksdagsval
redigera
redigera wikitext
Partiet är det femte största i
riksdagen
, med 24 mandat av 349, efter att ha fått 6,71 procent av rösterna i riksdagsvalet 2022. Centerpartiet hade sitt starkaste stöd i
Gotlands läns
(17,20
% valet 2018, 13,41
% valet 2014) och
Jämtlands läns
(15,36
% valet 2018, 11,33
% valet 2014)
riksdagsvalkretsar
Partiet är traditionellt sett starkare i
kommuner
och
landsting
, än på det nationella planet. Centerpartiet är det tredje största partiet i
kyrkomötet
29
Se även
Resultat i val till Sveriges riksdag
Val
Andel (%)
Mandat
Ref
1921
11,1 procent
21 / 230
30
1924
10,8 procent
23 / 230
30
1928
11,2 procent
27 / 230
30
1932
14,1 procent
36 / 230
30
1936
14,3 procent
36 / 230
30
1940
12,0 procent
28 / 230
30
1944
13,6 procent
35 / 230
30
1948
12,4 procent
30 / 230
30
1952
10,7 procent
26 / 230
30
1956
9,4 procent
19 / 231
30
1958
12,7 procent
32 / 231
30
1960
13,6 procent
34 / 232
30
1964
13,2 procent
33 / 233
30
1968
15,7 procent
37 / 233
30
1970
19,9 procent
71 / 350
30
1973
25,1 procent
90 / 350
31
1976
24,1 procent
86 / 349
31
1979
18,1 procent
64 / 349
31
1982
15,5 procent
56 / 349
31
1985
12,4 procent
44 / 349
31
1988
11,3 procent
42 / 349
31
1991
8,5 procent
31 / 349
31
1994
7,7 procent
27 / 349
31
1998
5,1 procent
18 / 349
31
2002
6,2 procent
22 / 349
31
2006
7,9 procent
29 / 349
31
2010
6,6 procent
23 / 349
31
2014
6,1 procent
22 / 349
31
2018
8,6 procent
31 / 349
31
2022
6,7 procent
24 / 349
31
Resultat i riksdagsval per kommun
redigera
redigera wikitext
Resultat i riksdagsvalet 2022 på kommunnivå.
1973.
1976.
1979.
1982.
1985 (som Centern).
1988.
1991.
1994.
1998.
2002.
2006.
2010.
2014.
2018.
Landstingsval
redigera
redigera wikitext
Val
Andel (%)
Ref
1973
25,2 procent
32
1976
23,2 procent
32
1979
18,6 procent
32
1982
16,0 procent
32
1985
12,0 procent
32
1988
12,4 procent
32
1991
11,0 procent
32
1994
9,4 procent
32
1998
6,7 procent
32
2002
7,0 procent
32
2006
7,9 procent
32
2010
6,2 procent
32
2014
6,3 procent
32
2018
8,4 procent
32
2022
6,3 procent
32
Kommunalval
redigera
redigera wikitext
Val
Andel (%)
Ref
1973
23,7 procent
32
1976
22,1 procent
33
1979
17,7 procent
33
1982
15,3 procent
33
1985
12,0 procent
33
1988
12,5 procent
33
1991
11,2 procent
33
1994
10,1 procent
33
1998
8,2 procent
33
2002
8,6 procent
33
2006
9,1 procent
33
2010
7,6 procent
33
2014
7,8 procent
33
2018
9,7 procent
33
2022
7,7 procent
33
Europaparlamentsval
redigera
redigera wikitext
Lena Ek
var Centerpartiets EU-parlamentariker från 2004 till 2011.
Europaparlamentsvalet
2019 erhöll Centerpartiet 10,8
procent av väljarnas röster och fick därmed två
mandat
i parlamentet. I EU-valet 2024 fick de 7,3
procent av rösterna, men behöll båda sina mandat.
34
Val
Andel (%)
Mandat
Valda ledamöter
Ref
1995
7,2 procent
2 / 22
Karl Erik Olsson
Hans Lindqvist
35
1999
6,0 procent
1 / 22
Karl Erik Olsson
35
2004
6,3 procent
1 / 19
Lena Ek
35
2009
5,5 procent
1 / 18
Lena Ek
35
2014
6,5 procent
1 / 20
Fredrick Federley
35
2019
10,8 procent
2 / 20
Fredrick Federley
Abir Al-Sahlani
36
2024
7,3 procent
2 / 21
Emma Wiesner
Abir Al-Sahlani
34
Regeringar
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet har varit i regeringsställning nio gånger sedan partiets bildande. Av dessa har fyra regeringar letts av centerpartistiska statsministrar, tre av
socialdemokratiska
statsministrar
och två av
moderata
statsministrar. Centerpartiet är det parti efter
Socialdemokraterna
som varit i regeringsställning flest antal år.
Regering
37
Period
Regeringen Pehrsson-Bramstorp
1936
Regeringen Hansson II
1936–1939
Regeringen Hansson III
1939–1945
Regeringen Erlander II
1951–1957
Regeringen Fälldin I
1976–1978
Regeringen Fälldin II
1979–1981
Regeringen Fälldin III
1981–1982
Regeringen Bildt
1991–1994
Regeringen Reinfeldt
2006–2014
Statsministrar
redigera
redigera wikitext
Partiet har haft två statsministrar:
Axel Pehrsson-Bramstorp
, 1936 (3 månader)
Torbjörn Fälldin
, 1976–1978, 1979–1982 (5 år)
Ministrar
redigera
redigera wikitext
Förutom de två statsministrarna,
Axel Pehrsson-Bramstorp
och
Thorbjörn Fälldin
, har Centerpartiet haft ett stort antal statsråd i de olika regeringar som de suttit i. Bland de mer kända märks:
Gunnar Hedlund
, inrikesminister 1951–1957
Karin Söder
, utrikesminister 1976–1978 och socialminister 1979–1982
Karl Erik Olsson
, jordbruksminister 1991–1994
Eskil Erlandsson
, jordbruksminister 2006–2010 och landsbygdsminister 2010–2014
Andreas Carlgren
, miljöminister 2006–2011
Maud Olofsson
, näringsminister 2006–2011 och vice statsminister 2006–2010
Anna-Karin Hatt
, IT-minister 2010–2014, regionminister 2010–2011 och energiminister 2011–2014
Annie Lööf
, näringsminister 2011–2014
Lena Ek
, miljöminister 2011–2014
Reformer
redigera
redigera wikitext
Centerpartiet har varit med om att genomdriva att antal nationella reformer:
Samkönade äktenskap
38
Införandet av
särbeskattning
, istället för
sambeskattning
Införande av
barnbidrag
39
Nioårig
enhetsskola
, (
grundskola
39
Sänkt
pensionsålder
, 65 år
40
Kognatisk tronföljd
41
Införandet av en ny lärlingsanställnings-reform
Infört RUT- och ROT-avdrag
42
Fem stycken
jobbskatteavdrag
Införandet av en
jämställdhetsbonus
Bredbandssatsning på landsbygden
Liberaliseringen av
alkohollagen
Sänkt
restaurangmoms
från 25 till 12 procent.
Avskaffandet av
kårobligatoriet
43
Avskaffandet av
apoteksmonopolet
Sänkt bolagsskatt
44
Se även
redigera
redigera wikitext
Centerkvinnorna
Centerpartiets historia
Centerpartiets Ungdomsförbund
Centerstudenter
Centerpartiets HBT-nätverk
EU-kritiska Centernätverket
Centern i Finland
, finländskt parti
Senterpartiet
, norskt parti
Åländsk Center
, åländskt parti
Referenser
redigera
redigera wikitext
Norström, Jonathan
(30 april 2021).
”Tusentals medlemmar lämnade S i fjol, bara SD ökade”
Nyheter Idag
Läst 30 april 2021
”Fördelning av mandat i riksdagen och fastställande av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare”
(pdf).
Beslutsprotokoll
. Valmyndigheten. 17 september 2022. sid.
86
Läst 19 september 2022
”Slutligt valresultat 2022”
. Valmyndigheten
Läst 12 november 2022
”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”
. Valmyndigheten
Läst 12 november 2022
Torbjörn Nilsson
(5 juli 2010).
”Partiernas historia: Centerpartiet”
Populär Historia
Läst 24 augusti 2018
”"En hållbar framtid" – Centerpartiets idéprogram”
(PDF). Centerpartiet
Läst 6 augusti 2013
”Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön. Den är jordnära och frihetlig. Den bygger på rättvisa och hållbarhet. Den ser samhället som större än bara staten, som en gemenskap där alla behövs.”
”Höger eller vänster? Så tycker väljarna”
. SVT. 9 juni 2024
Läst 21 maj 2025
Dahlberg, red., Mailis
(2010).
100 år av handlingskraft
. Jengel förlag. sid.
16.
ISBN 9789188672698
”Hundra år med Centern”
Hallandsposten
. 2 december 2010
Läst 24 augusti 2018
”Bondeförbundets grundprogram. Antaget vid 1933 års förbundsstämma”
Svensk nationell datatjänst
. Göteborgs universitet
Läst 7 januari 2015
Andersson, Mattias, Centerpartiet och kärnkraften, magisteruppsats, Karlstads universitet, 2009
”Slopa las för unga”
Dagens Nyheter
. 3 februari 2006
Gröna visioner. Centerpartiets program för en miljödriven tillväxt, 2007
Se till exempel Federley, F., "Nu måste vi sätta punkt för kärnkraftsmotståndet", Dagens Nyheter 2005-01-30
”S-ledarens tvekan om rödgrönt styre”
www.expressen.se
. 15 februari 2026
Läst 31 mars 2026
Hüll, Justina
(5 februari 2026).
”Centerpartiet vill byta regering – men vägrar välja sida”
SVT Nyheter
Läst 31 mars 2026
”1940-tal”
Historia
. Centerpartiet. Arkiverad från
originalet
den 13 oktober 2007
Läst 18 oktober 2008
”Centerpartiet i Halmstads kommun”
. Centerpartiet. 19 mars 2008. Arkiverad från
originalet
den 19 mars 2008
Läst 18 oktober 2008
”Ombudsfördelning 2018 baserad på medlemstal 2017”
. centerpartiet.se
Läst 31 januari 2018
”Stadgar för Centerpartiet”
. Centerpartiet. 2021. Arkiverad från
originalet
den 3 mars 2023
Läst 3 mars 2023
”Anders Flanking lämnar uppdraget som Centerpartiets partisekreterare”
centerpartiet.se
. 4 oktober 2010. Arkiverad från
originalet
den 14 maj 2011
”Michael Arthursson ny partisekreterare för Centerpartiet”
. Centerpartiet. Arkiverad från
originalet
den 26 oktober 2011
”Karin Ernlund ny partisekreterare för Centerpartiet”
. Centerpartiet. 17 februari 2023. Arkiverad från
originalet
den 17 februari 2023
Läst 17 februari 2023
Julius Bengtsson.
”Statligt stöd, donationer och lotterier – så finansieras partierna”
. Arkiverad från
originalet
den 28 juni 2023
Läst 21 september 2024
SVT
, 19 augusti 2022.
Melén, Johanna
(10 mars 2011).
”Centern – partiet med mest klover”
Aftonbladet
Centerpartiets Riksorganisation.
”Gemensam intäktsredovisning för riksdagspartiernas centrala verksamhet”
. Arkiverad från
originalet
Centerpartiets Riksorganisation.
”Årsredovisning och koncernredovisning”
. Arkiverad från
originalet
Fyra medieföretag köper Centertidningar AB
- pressmeddelande från Centerpartiet
Svenska kyrkan: Mandatfördelning 2010-2013. Läst 27 jan 2013
Arkiverad
13 september 2013 hämtat från the
Wayback Machine
10
11
12
13
14
15
Valresultat i Sverige 1921–2018
10
11
12
13
14
15
Statistikdatabasen SCB
Riksdagsval
10
11
12
13
14
15
16
Statistikdatabasen SCB
10
11
12
13
14
”Kommunfullmäktigval”
Statistiska centralbyrån
Valmyndigheten, Valpresentation 2024,
Val till Europaparlamentet
Statistikdatabasen SCB
”Fördelning av mandat i Europaparlamentet och fastställande av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare”
(pdf).
Beslutsprotokoll
. Valmyndigheten. 31 maj 2019. sid.
3. Arkiverad från
originalet
den 19 augusti 2022
Läst 31 maj 2019
”Riksdagens protokoll 2008/09:95 Onsdagen den 1 april 2009”
. Sveriges Riksdag
Läst 8 juli 2023
”Historia; 1950-talet”
. Centerpartiet
”Historia; 1960-talet”
. Centerpartiet
”Regeringens proposition 1977:78/71”
Läst 2 december 2013
”Genomförd politik”
www.centerpartiet.se
. Arkiverad från
originalet
den 5 mars 2017
Läst 4 mars 2017
”Kårobligatoriet avskaffas 1 juli 2010”
. 9 oktober 2012. Arkiverad från
originalet
den 9 oktober 2012
Läst 4 mars 2017
”Klart med sänkt bolagsskatt | Riksdag och Departement”
. 30 november 2012. Arkiverad från
originalet
den 30 november 2012
Läst 4 mars 2017
Externa länkar
redigera
redigera wikitext
Wikimedia Commons har media som rör
Centerpartiet
Bilder & media
Officiell webbplats
Centerpartiets historia
Centerpartiet
Ledarskap
Partiledare
Eriksson
Andersson
J. Johansson
Olsson
Pehrsson-Bramstorp
Hedlund
Fälldin
Söder
O. Johansson
Daléus
Olofsson
Lööf
Demirok
Hatt
Thand Ringqvist
Partisekreterare
L. Johansson
Pettersson
Näsgård
Nilsson
Lindegren
Jonnergård
A. Pettersson
G. Johansson
Å. Pettersson
Alterå
Karlsson
(tf.)
Hägglund
Flanking
Arthursson
Ernlund
Hervieu
Gruppledare i riksdagen
P-O Eriksson
Hansson
Torstensson
Tiefensee
A. W. Jonsson
Bäckström
Partiledarval
2023
2025
(maj)
2025
(nov.)
I regeringsställning
Pehrsson-Bramstorp (1936)
Hansson II (1936–1939)
Hansson III (1939–1945)
Erlander II (1951–1957)
Fälldin I (1976–1978)
Fälldin II (1979–1981)
Fälldin III (1981–1982)
Carl Bildt (1991–1994)
Reinfeldt (2006–2014)
Relaterade organisationer
Centerkvinnorna
Centerpartiets ungdomsförbund
Centerstudenter
Centerpartiets HBT-nätverk
EU-kritiska Centernätverket
Historia och relaterade ämnen
Centerpartiets historia
Bondeförbundet
Centern (valsamverkan)
Alliansen
Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Koalitionsregering med Socialdemokraterna ·
Samlingsregering med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Högerpartiet ·
Koalitionsregering med Folkpartiet och Moderaterna ·
Koalitionsregering med Folkpartiet ·
Koalitionsregering (
Alliansen
Politiska partier i Sverige
Partier med bäst resultat i senaste val
Sveriges riksdag
(349 platser)
Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti
(107)
Sverigedemokraterna
(73)
Moderata Samlingspartiet
(68)
Vänsterpartiet
(24)
Centerpartiet
(24)
Kristdemokraterna
(19)
Miljöpartiet de gröna
(18)
Liberalerna
(16)
Sveriges lilla riksvapen
Mindre partier i riksdagsvalet
(med minst 1
000 röster vid
valet 2022
Partiet Nyans
(0,44
%)
Alternativ för Sverige
(0,26
%)
Medborgerlig samling
(0,20
%)
Piratpartiet
(0,14
%)
MoD - Mänskliga rättigheter och Demokrati
(0,09
%)
Kristna Värdepartiet
(0,09
%)
Knapptryckarna
(0,08
%)
Feministiskt initiativ
(0,05
%)
Landsbygdspartiet oberoende
(0,03
%)
Direktdemokraterna
(0,03
%)
Klimatalliansen
(0,03
%)
Enhet
(0,02
%)
SKP
(0,02
%)
Europaparlamentet
(21 av 705 platser)
EPP
(5)
Moderata Samlingspartiet
(4)
Kristdemokraterna
(1)
S&D
(5)
Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti
(5)
ECR
(3)
Sverigedemokraterna
(3)
Renew
(3)
Centerpartiet
(2)
Liberalerna
(1)
G/EFA
(3)
Miljöpartiet de gröna
(3)
Vänstern
(2)
Vänsterpartiet
(2)
Mindre partier i Europaparlamentsvalet
(med minst 1
000 röster vid
valet 2024
Folklistan
(0,62
%)
Alternativ för Sverige
(0,41
%)
Piratpartiet
(0,37
%)
Medborgerlig Samling
(0,30
%)
MoD - Mänskliga rättigheter och Demokrati
(0,19
%)
Kristna Värdepartiet
(0,09
%)
Värdigt liv
(0,06
%)
Swexit
(0,05
%)
Partiet Nyans
(0,04
%)
SKP
(0,04
%)
Klimatalliansen
(0,03
%)
Politik i Sverige
Resultat i val till Sveriges riksdag
Svenska småpartier
Riksdagspartiernas medlemsutveckling
Ledamöter
av
Sveriges riksdag
för
centerpartiet
under mandatperioden 2006–2010
Jan Andersson
Sven Bergström
Ulrika
Carlsson
Staffan Danielsson
Lars-Ivar Ericson
Christer
Eriksson
Erik A. Eriksson
Eskil Erlandsson
Fredrick Federley
Jörgen Johansson
Kenneth Johansson
Maria Kornevik Jakobsson
Sofia Larsen
Lennart Levi
Johan Linander
Per Lodenius
Kerstin Lundgren
Annie Lööf
Karin Nilsson
Maud Olofsson
Lennart Pettersson
Annika Qarlsson
Åke Sandström
Eva Selin Lindgren
Birgitta Sellén
Solveig Ternström
Mildred Thulin
Roger Tiefensee
Stefan Tornberg
Åsa Torstensson
Claes Västerteg
Gunhild Wallin
Gunnel Wallin
Solveig Zander
Anders Åkesson
Per Åsling
Ledamöter
av
Sveriges riksdag
för
centerpartiet
under mandatperioden 2010–2014
Anders Ahlgren
Abir Al-Sahlani
Daniel Bäckström
Andreas Carlgren
Ulrika
Carlsson
Staffan Danielsson
Erik A. Eriksson
Eskil Erlandsson
Fredrick Federley
Anders Flanking
Johan Hedin
Kenneth Johansson
Ola Johansson
Per-Ingvar Johnsson
Anders W. Jonsson
Emil Källström
Johan Linander
Helena Lindahl
Göran Lindell
Per Lodenius
Kerstin Lundgren
Annie Lööf
Karin Nilsson
Rickard Nordin
Maud Olofsson
Annika Qarlsson
Roger Tiefensee
Åsa Torstensson
Solveig Zander
Anders Åkesson
Per Åsling
Ledamöter
av
Sveriges riksdag
för
centerpartiet
under mandatperioden 2014–2018
Anders
Ahlgren
Daniel Bäckström
Ulrika
Carlsson
Fredrik Christensson
Staffan Danielsson
Lena Ek
Eskil Erlandsson
Johan
Hedin
Peter
Helander
Ola
Johansson
Per-Ingvar Johnsson
Anders W. Jonsson
Johanna
Jönsson
Emil Källström
Helena Lindahl
Göran Lindell
Per Lodenius
Kerstin Lundgren
Annie Lööf
Rickard Nordin
Annika Qarlsson
Kristina Yngwe
Solveig Zander
Anders
Åkesson
Per Åsling
Ledamöter
av
Sveriges riksdag
för
centerpartiet
under mandatperioden 2018–2022
Alireza Akhondi
Abir Al-Sahlani
Malin
Björk
(ersatt
Jönsson) •
Daniel Bäckström
pv
Jonny Cato
Fredrik Christensson
pv
Catarina Deremar
(ersatt
Zander) •
Magnus Ek
Eskil Erlandsson
pv
(avgått) •
Johan
Hedin
Ulrika Heie
pv
Peter
Helander
Hannes Hervieu
Martina
Johansson
Ola
Johansson
pv
Anders W. Jonsson
pv
Johanna
Jönsson
(avgått) •
Emil Källström
pv
Mikael Larsson
pv
Stina Larsson
Helena Lindahl
pv
Göran Lindell
Per Lodenius
Kerstin Lundgren
pv
Annie Lööf
pv
Aphram Melki
Linda Modig
pv
Sofia
Nilsson
pv
Rickard Nordin
Niels Paarup-Petersen
Annika Qarlsson
Per Schöldberg
(ersatt
Erlandsson) •
Anne-Li Sjölund
Lars Thomsson
pv
Helena Vilhelmsson
pv
Hanna Wagenius
Kristina Yngwe
pv
Solveig Zander
(avgått) •
Martin Ådahl
Anders
Åkesson
pv
Per Åsling
pv
Ledamöter
av
Sveriges riksdag
för
Centerpartiet
under mandatperioden 2022–2026
Alireza Akhondi
Madeleine Atlas
Christofer Bergenblock
Malin Björk
Daniel Bäckström
Jonny Cato
Muharrem Demirok
Catarina Deremar
Ulrika Heie
Martina Johansson
Anders W. Jonsson
Anders Karlsson
Mikael Larsson
Stina Larsson
Anna Lasses
Ulrika Liljeberg
Helena Lindahl
Kerstin Lundgren
Annie Lööf
Rickard Nordin
Niels Paarup-Petersen
Anne-Li Sjölund
Mona Smedman
Elisabeth Thand Ringqvist
Helena Vilhelmsson
Anders Ådahl
Martin Ådahl
Auktoritetsdata
WorldCat
VIAF
146565668
LCCN
n79018728
GND
5029219-5
Hämtad från ”
Kategorier
Centerpartiet
Liberala partier i Sverige
Nomineringsgrupper i Svenska kyrkan
Partier representerade i kyrkomötet
Agrarpartier
Dolda kategorier:
Wikipediaartiklar med identifierare från VIAF
Wikipediaartiklar med identifierare från LCCN
Wikipediaartiklar med identifierare från GND
Wikipedia:Projekt neutralitet
Centerpartiet
Nytt ämne
US