Lettiska – Wikipedia

Lettiska – Wikipedia
Hoppa till innehållet
Från Wikipedia
Lettiska
latviešu valoda
Talas
Lettland
Region
Baltikum
Antal talare
1,5 miljoner (totalt)
Språkfamilj
indoeuropeiskt
baltiskt
östbaltiskt
Lettiska
Skriftsystem
Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk i
Lettland
Europeiska unionen
Språkkoder
ISO 639
‐1
lv
ISO 639
‐2
lav
ISO 639
‐3
lav
SIL
LAT
Regioner där lettiska talas i
Talad lettiska
Lettiska
(eget namn:
latviešu valoda
) är ett
östbaltiskt
språk
som talas av cirka 1,5 miljoner personer.
Dess närmaste släkting är
litauiskan
. Lettiska delas i fyra huvuddialekter.
Lettiska är officiellt språk i
Lettland
och
Europeiska unionen
Böcker på lettiska har givits ut sedan 1585 och språkvetenskapliga verk sedan första hälften av 1600-talet.
För första gången översattes
Bibeln
i sin helhet till lettiska år 1689.
Kulturspråket har vuxit fram ur
lettgalliska
under inflytande av
kuriska
och
semgalliska
Lettgallen
är den sydöstra delen av nuvarande Lettland och lettgalliska, som språkligt betraktas som en dialekt, hade där status som officiellt språk 1920-1934. 2009 talades lettgalliska av 200
000 personer.
Fonologi och ortografi
redigera
redigera wikitext
Betoningen ligger nästan alltid på första stavelsen.
Detta tros vara ett resultat av inverkan från
finsk-ugriska språk
källa
behövs
Konsonanter
redigera
redigera wikitext
Labial
Dental-alveolar
Palatal
Velar
Nasal
(ŋ)
Klusil
p | b
t | d
c | ɟ
k | g
Affrikat
t͡s | d͡z
t͡ʃ | d͡ʒ
Frikativ
(f) | v
s | z
ʃ | ʒ
(x)
Approximant
Lateral
Tremulant
Källa:
Vokaler
redigera
redigera wikitext
Främre
Central
Bakre
Sluten
Halvsluten
(ɔ)
Öppen
Källa:
Ortografi
redigera
redigera wikitext
Lettiska skrivs med en variant av det
latinska alfabetet
10
Det består av totalt 33 bokstäver varav 11 är latinska bokstäver som modifierats med
diakritiska tecken
A Ā B C Č D E Ē F G Ģ H I Ī J K Ķ L Ļ M N Ņ O P R S Š T U Ū V Z Ž
Makron
(¯) markerar lång vokal (ungefär 2,5 gånger längre än en kort vokal).
Hake
(ˇ) ändrar en
alveolar
frikativa
till en
postalveolar
Cedilj
(¸) gör konsonanten
palatal
. Diakriten kan ibland ta formen av ett kommatecken och i fallet gement
så placeras det ovanför istället för under.
Ortografin bygger till stor del på principen
ett ljud, en bokstav
, det vill säga att uttalet för ett ord kan fås genom att ljuda det bokstav för bokstav. Det finns dock tre fall av tvetydighet. Bokstäverna
och
kan båda uttalas som en kort respektive lång variant av de två fonemen [ɛ] och [æ]. Bokstaven
används för att skriva både långt och kort [ɔ] samt diftongen [uɔ]. I lettgalliska stavas de tre ljuden
respektive
uo
och kampanjer pågår för att föra in detta också i standardortografin. Lettiska lingvister hävdar dock att
uo
är det enda inhemska lettiska fonemet och att de övriga endast återfinns i lånord. Digrafen
uo
samt
och har tidigare ingått i standardortografin men avskaffades 1914 respektive 1946. På samma sätt avskaffades år 1957 bokstäverna
och
ch
. De används dock fortfarande av många letter som bor utanför Lettland.
A a
Ā ā
B b
C c
Č č
D d
E e
Ē ē
F f
G g
Ģ ģ
H h
[a, a:]
[a:]
[b]
[ts]
[tʃ]
[d]
[ɛ, e]
[ɛ:, e:]
[f]
[g]
[ɟ]
[x]
I i
Ī ī
J j
K k
Ķ ķ
L l
Ļ ļ
M m
N n
Ņ ņ
O o
P p
[i]
[i:]
[j]
[k]
[c]
[l]
[ʎ]
[m]
[n]
[ɲ]
[uo]
[p]
R r
S s
Š š
T t
U u
Ū ū
V v
Z z
Ž ž
[r]
[s]
[ʃ]
[t]
[u]
[u:]
[v]
[z]
[ʒ]
Grammatik
redigera
redigera wikitext
Lettiska har ett maskulint-feminint tvågenussystem. Bådadera genus har tre deklinationer. Varje deklination har sju kasus.
Diminutiv
är vanligt för lettiska substantiv (till exempel diminutiv av "ozols" (ek) är
"ozoliņš"
11
Lettiska saknar artiklar.
Lettiska saknar infinitivmärke (dvs det finns i lettiska ingen motsvarighet till "att" i svenskans "att cykla", "zu" i tyskans "zu schlafen", "to" i engelskans "to speak" eller till "à" i franskans "à boiter".).
Lettiska saknar motsvarighet till verbet "att ha". Till exempel, för att säga "jag har en bok" säger man "man ir grāmata", där "man" = dativ från "es" (jag), "ir" = "är" och "grāmata" = "bok".
Lettiska har 3 tempus: presens (tagadne), preteritum (pagātne) och futurum (nākotne).
Lettiska saknar perfekt.
Lettiska har ingen "sequence of tenses" (jämför "Es zinu, ka viņš
atnāks
" (Jag vet att han skall komma) med "Es zināju, ka viņš
atnāks
" (Jag visste att han skulle komma).
Lettiska har 3 konjugationer. Varje konjugations verb har särskilda teman för varje person, såväl i singularis som i pluralis.
Lettiska har både reflexiva och icke-reflexiva verb. Ofta (men inte alltid) har ett icke-reflexivt verb (till exempel "mazgāt" (att tvätta)) sin like bland reflexiva ("mazgāties" (att tvätta sig)).
Lettiska har inga modala verb (dvs verb som "böra", "skola"...), utan använder istället olika verbmodus.
12
Lettiska har, precis som franskan, en "dubbel negation" (jämför "Es
nekad
turp
neiešu
" med ett svenskt motstycke "Jag skall
aldrig
gå dit" ("ne" står för negation i lettiska).
13
Lettiska har en ordföljd som är "vanlig" för många andra indoeuropeiska språk. Om man jämför med svenska, kan satsdelarnas ordning i en lettisk sats vara "friare" (fast inte så fri som den kan vara i många slaviska språk).
14
Lettiska har både bestämda och obestämda former av adjektivord (just som svenska har).
Adjektiviska ord och räkneord böjs efter substantivets genus och kasus.
Lettiska substantivs böjning
redigera
redigera wikitext
Singularis:
15
kasus
fråga
1. deklinationen (-s,š)
2. d. (-is,-s)
3. d. (-us)
4. d. (-a)
5. d. (-e)
6. d. (-s)
Nominativ
kas? (vem/vad?)
cilvēk-
brāl-
is
led-
us
rok-
zem-
sird-
Genitiv
kā? (vems?)
cilvēk-
brāļ-
led-
us
rok-
as
zem-
es
sird-
Dativ
kam? (till/åt vem/vad?)
cilvēk-
am
brāl-
im
led-
um
rok-
ai
zem-
ei
sird-
ij
Ackusativ
ko? (vem/vad(älskar du)?)
cilvēk-
brāl-
led-
rok-
zem-
sird-
Instrumentalis
ar ko? (med vad/vem?)
ar cilvēk-
ar brāl-
ar led-
ar rok-
ar zem-
ar sird-
Lokativ
kur? (var?)
cilvēk-
brāl-
led-
rok-
zem-
sird-
Vokativ
cilvēk!
brāl-
Mik-
! (namn ”Mikus”)
”N”!(vanligt)
”N”!(vanligt)
”N”!
Ordets översättning
människa
broder
is
hand
jord/land
hjärta
Pluralis:
15
kasus
1. deklinationen
2. d.
3. d.
4. d.
5. d.
6. d.
Nominativ
cilvēk-
brāļ-
led-
rok-
as
zem-
es
sird-
is
Genitiv
cilvēk-
brāļ-
led-
rok-
zemj-
sirž-
Dativ
cilvēk-
iem
brāļ-
iem
led-
iem
rok-
ām
zem-
ēm
sird-
īm
Ackusativ
cilvēk-
us
brāļ-
us
led-
us
rok-
as
zem-
es
sird-
is
Instrumentalis
ar cilvēk-
iem
ar brāļ-
iem
ar led-
iem
ar rok-
ām
ar zem-
ēm
ar sird-
īm
Lokativ
cilvēk-
os
brāļ-
os
led-
os
rok-
ās
zem-
ēs
sird-
īs
Vokativ
”N”!
”N”!
”N”!
”N”!
”N”!
”N”!
Ge akt på följande:
Till 1., 2. och 3. deklinationerna hör maskulinums substantiv, till 4., 5. och 6. – femininums.
Flera maskulinums ord tillhör 1. deklinationen, medan flera femininums – 4.
Bara några ord tillhör 3. deklinationen. Tiotals ord tillhör 6. deklinationen.
Några maskulinums ord (till exempel ”lauva” - lejon) har ändelse
–a
i singularis nominativ. Dessa ord böjs som om de hörde till 4. deklinationen med undantag för singularis dativ där de har ändelse
–am
Några 2. deklinationens ord har ändelse
–s
i singularis nominativ (till exempel ”ūdens” - vatten). Dessa ords singular genitiv sammanfaller med deras nominativ i singularis (undantag: ordets ”suns” (hund) genitiv är ”suņa”).
"Hårda" konsonanter framför ords ändelser blir "mjuka" (b - bj, p - pj, m - mj, v - vj, l - ļ, n - ņ, s - š, t - š, z - ž, d - ž, c – č, dz - dž) i följande fall:
hos 2. deklinationens ord i singular genitiv och i alla kasus i pluralis (undantag är ordet ”viesis” (gäst) och namn som har
–d
eller
–t
framför
–is
(Valdis, Atis))
hos 5. deklinationens ord i genitiv i pluralis
hos flera 6. deklinationens substantiv i genitiv i pluralis
Personliga pronomen. Reflexiva pronomenet.
redigera
redigera wikitext
kasus
es (jag)
mēs (vi)
tu (du)
jūs (ni)
reflexiva pronomenet
Nominativ
es
mēs
tu
jūs
Genitiv
manis
mūsu
tevis
jūsu
sevis
Dativ
man
mums
tev
jums
sev
Ackusativ
mani
mūs
tevi
jūs
sevi
Instrumentalis
ar mani
ar mums
ar tevi
ar jums
ar sevi
Lokativ
manī
mūsos
tevī
jūsos
sevī
Ge akt på följande:
Personliga pronomen ”viņš” (han), ”viņa” (hon), ”viņi” (de (om män)), ”viņas" (de (om kvinnor)) böjs som om dessa vore 1. och 4. deklinationernas substantiv. Dessa pronomen används nästan aldrig för att beteckna icke-levande föremål (demonstrativa pronomen används istället). Om en grupp människor består av företrädare för de båda könen, använder man ”viņi” för att beteckna dem.
Reflexiva pronomenet på lettiska motsvarar pronomenet ”sig” på svenska.
”jūs” kan även användas för ett artigt tilltal till en person. Då skrivs det som „Jūs”.
Demonstrativa pronomen
redigera
redigera wikitext
Singularis:
kasus
šis (den/det här)
šī (den/det här)
tas (den/det där)
tā (den/det där)
Nominativ
šis
šī
tas
tā
Genitiv
šā, šī
šās, šīs
tā
tās
Dativ
šim
šai
tam
tai
Ackusativ
šo
šo
to
to
Instrumentalis
ar šo
ar šo
ar to
ar to
Lokativ
šajā, šinī, šai
šajā, šinī, šai
tajā, tanī, tai
tajā, tanī, tai
Pluralis:
kasus
šie (de här)
šīs (de här)
tie (de där)
tās (de där)
Nominativ
šie
šīs
tie
tās
Genitiv
šo
šo
to
to
Dativ
šiem
šīm
tiem
tām
Ackusativ
šos
šīs
tos
tās
Instrumentalis
ar šiem
ar šīm
ar tiem
ar tām
Lokativ
šajos, šinīs, šais
šajās, šinīs, šais
tajos, tanīs, tais
tajās, tanīs, tais
Ge akt på följande:
„Šis” och ”tas” (och deras plural) används för att beteckna maskulina substantiv medan ”šī” och ”tā” (och deras plural) – feminina substantiv.
I lokativ använder man hellre det första av de 3 alternativen, dvs "šajā", "tajos" osv
”šāds”/”tāds” (sådan/sådant (om maskulina substantiv)) och ”šāda”/”tāda” (sådan/sådant (om feminina substantiv)) böjs som om dessa vore substantiv och tillhörde 1. respektive 4. deklinationen.
Om det demonstrativa pronomenet ”tas” är subjekt i en sats och hänvisar till något föremål, så måste detta demonstrativa pronomen motsvara föremålets genus och numerus: ”Tā ir mana draudzene” – Den där är min väninna; ”Tie ir mani draugi” – ”De där är mina vänner”.
Om det demonstrativa pronomenet ”tas” inte hänvisar till något föremål används alltid just ”tas” (och dess kasusformer). I så fall översätts detta pronomen till svenska som ”det”/”detta”: ”Es tam neticu” – Jag tror inte på detta.
Possessiva pronomen
redigera
redigera wikitext
possessiva pronomen
”mans”/”mana” (min, mitt), ”tavs”/ ”tava” (din, ditt) och ”savs”/”sava” (sin, sitt) och dess pluralformer böjs (tillsammans med ”sina” substantiv) som 1./4. deklinationernas substantiv.
”mūsu” (vår, vårt, våra), ”jūsu” (er, ert, era), ”viņa” (hans), ”viņas” (hennes) och ”viņu” (deras) böjs inte tillsammans med sina substantiv ty dessa pronomen är genitivformer av ”mēs”, ”jūs”, ”viņš”, ”viņa”, och ”viņi”/”viņas" respektive.
Verbs böjning
redigera
redigera wikitext
2. konjugationen, icke-reflexiva verb (”dzīvot” – att leva, att bo):
person
presens
preteritum
futurum
es
dzīvo-j-
dzīvo-j-
dzīvo-š-
tu
dzīvo
dzīvo-j-
dzīvo-s-
viņš/viņa/viņi/viņas
dzīvo
dzīvo-j-
dzīvo-s
mēs
dzīvo-j-
am
dzīvo-j-
ām
dzīvo-s-
im
jūs
dzīvo-j-
at
dzīvo-j-
āt
dzīvo-s-
iet
2. konjugationen, reflexiva verb (”rūpēties” – att sköta, att akta):
person
presens
preteritum
futurum
es
rūpē-j-
os
rūpē-j-
os
rūpē-š-
os
tu
rūpē-j-
ies
rūpē-j-
ies
rūpē-s-
ies
viņš/viņa/viņi/viņas
rūpē-j-
as
rūpē-j-
ās
rūpē-s-
ies
mēs
rūpē-j-
amies
rūpē-j-
āmies
rūpē-s-
imies
jūs
rūpē-j-
aties
rūpē-j-
āties
rūpē-s-
ieties
3. konjugationen, 1. gruppen, icke-reflexiva verb (”lasīt” – att läsa):
person
presens
preteritum
futurum
es
las-
lasī-j-
lasī-š-
tu
las-
lasī-j-
lasī-s-
viņš/viņa/viņi/viņas
las-
lasī-j-
lasī-s
mēs
las-
ām
lasī-j-
ām
lasī-s-
im
jūs
las-
āt
lasī-j-
āt
lasī-s-
iet
3. konjugationen, 2. gruppen, icke-reflexiva verb (”peldēt” – att simma):
person
presens
preteritum
futurum
es
peld-
peldē-j-
peldē-š-
tu
peld-
peldē-j-
peldē-s-
viņš/viņa/viņi/viņas
peld
peldē-j-
peldē-s
mēs
peld-
am
peldē-j-
ām
peldē-s-
im
jūs
peld-
at
peldē-j-
āt
peldē-s-
iet
3. konjugationen, 1. gruppen, reflexiva verb (”mācīties” – att studera):
person
presens
preteritum
futurum
es
māc-
os
mācī-j-
os
mācī-š-
os
tu
māc-
ies
mācī-j-
ies
mācī-s-
ies
viņš/viņa/viņi/viņas
māc-
ās
mācī-j-
ās
mācī-s-
ies
mēs
māc-
āmies
mācī-j-
āmies
mācī-s-
imies
jūs
māc-
āties
mācī-j-
āties
mācī-s-
ieties
3. konjugationen, 2. gruppen, reflexiva verb (”peldēties” – att bada):
person
presens
preteritum
futurum
es
peld-
os
peldē-j-
os
peldē-š-
os
tu
peld-
ies
peldē-j-
ies
peldē-s-
ies
viņš/viņa/viņi/viņas
peld-
as
peldē-j-
ās
peldē-s-
ies
mēs
peld-
amies
peldē-j-
āmies
peldē-s-
imies
jūs
peld-
aties
peldē-j-
āties
peldē-s-
ieties
Ett exempel för 1. konjugationen, icke-reflexivt verb ”sākt” (att börja):
person
presens
preteritum
futurum
es
sāk-
sāk-
sāk-š-
tu
sāc
sāk-
sāk-s-
viņš/viņa/viņi/viņas
sāk
sāk-
sāk-s
mēs
sāk-
am
sāk-
ām
sāk-s-
im
jūs
sāk-
at
sāk-
āt
sāk-s-
iet
Ett exempel för 1. konjugationen, reflexivt verb ”iepazīties” – att bekanta sig:
person
presens
preteritum
futurum
es
iepazīst-
os
iepazin-
os
iepazī-š-
os
tu
iepazīst-
ies
iepazin-
ies
iepazī-s-
ies
viņš/viņa/viņi/viņas
iepazīst-
as
iepazin-
ās
iepazī-s-
ies
mēs
iepazīst-
amies
iepazin-
āmies
iepazī-s-
imies
jūs
iepazīst-
aties
iepazin-
āties
iepazī-s-
ieties
Ge akt på följande:
Infinitivens tecken är ändelsen –
(-
ties
hos reflexiva verb)
1. konjugationens verb har bara en stavelse i infinitiv (om man struntar i prefix). Infinitivens ändelse –
(-
ties
) föregås av en konsonant eller (sällan) en vokal som tillhör verbets rot. Till skillnad från två övriga konjugationer, finns det ingen allmän böjningsmall för 1. konjugationens verb, dvs varje av dessa verb har någon sin speciella egenhet när det gäller böjning, men typiska för 2. och 3. konjugationerna ändelser bevaras även här. Till 1. konjugationen tillhör bara cirka 100 verb, men många av dem är mycket gångbara
En del 1. konjugationens icke-reflexiva verb har i singularis 2. personen (”tu”) i presens ändelsen –
(flera 1. konjugationens verb saknar dock denna ändelse)
Till 2. konjugationen hör de verb vilkas infinitiv slutar med –
āt
, -
ēt
, -
īt
eller -
ot
(–
āties
, -
ēties
, -
īties
eller –
oties
för reflexiva verb) samt verbet „dabūt” (att få, att skaffa (sig))
Till 3. konjugationens 1. grupp hör de verb vilkas infinitiv slutar med –
īt
(-
īties
) (som inte tillhör 2. konjugationen), -
ināt
(-
ināties
) samt ett "
-āt
"-verb „zināt” (att veta)
Till 3. konjugationens 2. grupp hör de verb vilkas infinitiv slutar med –
ēt
(-
ēties
) (som inte tillhör 2. konjugationen) samt två „
-āt
”-verb: „dziedāt” (att sjunga) och „raudāt” (att gråta)
”-
ēt
, -
ēties
”-verb av icke-lettiskt ursprung (till exempel ”okupēt” (att ockupera), „aktivizēties” (att bli aktiv(t, a))) tillhör 2. konjugationen
De flesta av ”–
īt
, -
īties
”-verb tillhör 3. konjugationen. Några ”–
īt
, -
īties
”-verb (till exempel „cienīt” (att ära, att respektera)) kan böjas enligt såväl 2. konjugationens som 3. konjugationens mönster
3. konjugationens ”–
cīt
, -
cīties
”-verb har konsonanten ”k” och ”-
dzīt
, -
dzīties
”-verb – konsonanten „g” framför ändelserna i presens (till exempel ”sacīt” (att säga) men ”es saku” (jag säger)). Denna regel gäller inte verben ”mācīt” (att lära, att undervisa) och ”mīcīt” (att knåda, att älta). Verbet ”mocīt” (att plåga) kan såväl böjas enligt denna regel som bibehålla ”c” i presens
För att bilda negation använder man prefixen ”ne”: ”Nē, es
ne
gribu
to darīt” (Nej,
jag vill
inte
göra det). Undantaget: negation av verbet ”būt” (att vara) i 3. personen (såväl pluralis som singularis) i presens är ”nav”: ”Mūsu kaķis
nav
vesels šodien” (Vår katt
är inte
frisk idag)
Istället för ”-
iet
” och ”-
ieties
” (för reflexiva verb) i futurum för ”jūs” kan man använda ”-
it
” och ”-
ities
” (gäller alla konjugationer). Detta alternativ är dock mindre gångbar
”Iet” (att gå), ”dot” (att ge) och ”būt” tillhör ingen av de 3 konjugationerna. Dessa böjs så här:
person
presens
preteritum
futurum
es
eju/dodu/esmu
gāju/devu/biju
iešu/došu/būšu
tu
ej/dod/esi
gāji/devi/biji
iesi/dosi/būsi
viņš/viņa/viņi/viņas
iet/dod/ir
gāja/deva/bija
ies/dos/būs
mēs
ejam/dodam/esam
gājām/devām/bijām
iesim/dosim/būsim
jūs
ejat/dodat/esat
gājāt/devāt/bijāt
iesiet/dosiet/būsiet
Lettiska adjektiv
redigera
redigera wikitext
I lettiska böjs adjektiv tillsammans med sina substantiv. Det finns två typer av adjektiv: bestämda och obestämda. De obestämda böjs som om de vore 1. och 4. deklinationernas substantiv. De bestämda böjs så här:
kasus
fråga
maskulinum, singularis (-
ais
maskulinum, pluralis (-
ie
femininum, singularis (-
femininum, pluralis (-
ās
Nominativ
kas? (vem/vad?)
lab-
ais
lab-
ie
lab-
lab-
ās
Genitiv
kā? (vars?)
lab-
lab-
lab-
ās
lab-
Dativ
kam? (till/åt vem/vad?)
lab-
ajam
lab-
ajiem
lab-
ajai
lab-
ajām
Ackusativ
ko? (vem/vad(älskar du)?)
lab-
lab-
os
lab-
lab-
ās
Instrumentalis
ar ko? (med vad/vem?)
ar lab-
ar lab-
ajiem
ar lab-
ar lab-
ajām
Lokativ
kur? (var?)
lab-
ajā
lab-
ajos
lab-
ajā
lab-
ajās
Vokativ
lab-
ais
! (lab-
!)
lab-
ie
lab-
! (lab-
!)
lab-
ās
Ordets översättning
(den/det) goda, (den/det) bra
(de) goda, (de) bra
(den/det) goda, (den/det) bra
(de) goda, (de) bra
Ge akt på följande:
I vokativ ändelsen
–ais
och
–ā
kan användas i alla fall, medan ändelsen –
kan användas bara om adjektivets substantiv har i nominativ och vokativ olika former
I lettiska för att avgöra vilken typ (antingen bestämd eller obestämd) av adjektiv som måste användas lyder man faktiskt samma regler som man lyder i svenska
De bestämda adjektiv som i nominativ har ändelser -
ējais
, -
ējie
,-
ējā
, -
ējās
(till exempel "pēdējais" ((den/det) sista)) saknar suffixen -
aj
i dativ och lokativ i singularis samt i dativ, instrumentalis och lokativ i pluralis
Namn
redigera
redigera wikitext
Letterna ”översätter” i regel utländska namn till en lettisk form som följer det lettiska skriv- och uttalssystemet.
Notera följande exempel:
Personer
Carl XVI Gustaf
- Kārlis XVI Gustavs
Göran Persson
- Jērans Pēšons
Jacques Chirac
- Žaks Širaks
Tarja Halonen
- Tarja Halonena
Ortnamn
Stockholm
- Stokholma
Göteborg
- Gēteborga
Några ord och fraser på lettiska
redigera
redigera wikitext
"Sveiki!" - Hej!
"Labdien" - Goddag
"Paliec sveiks!", "Visu labu!", "Uz redzēšanos!" - Adjö!
"Paldies!" - Tack!
"Lūdzu" - Varsågod
"(Es) atvainojos" - Jag ber om ursäkt
"Cik pulkstenis?" - Vad är klockan?
"Kā tevi sauc?" - Vad heter du?
"Mani sauc Ivars"/"Mans vārds ir Ivars" - Jag heter Ivar/Mitt namn är Ivar
"Vai tu proti latviski?" - Kan du lettiska?
"Nē, es protu tikai zviedriski" - Nej, jag kan bara svenska
"Kā tev klājas?" - Hur står det till?
"Paldies, man klājas labi" - Tack, bara bra
"Es tevi mīlu" - Jag älskar dig
Lettiskans utbredning i Lettland
redigera
redigera wikitext
Enligt uppgifter från 2005
16
kan 94% av Lettlands invånare kommunicera på ryska men bara 91
% på lettiska trots att lettiska är Lettlands enda officiella språk. År 2000
17
kunde bara 79% kommunicera på lettiska.
I de större städerna är andelen ryskspråkiga större, särskilt i de östra delarna av landet och i vissa förortsområden i Riga. Vissa orter med större industrier hade också stor inflyttning från andra sovjetrepubliker under Sovjetunionens styre, vilket fortfarande märks i antalet rysktalande. Däremot är lettiskan det dominerande språket på landsbygden och på mindre orter. I östra delarna av landet finns även platser där många talar
lettgalliska
, som är en dialekt med egen stavning och av många betraktas som ett eget språk.
Källor
redigera
redigera wikitext
”Latvian Language (LAV)”
(på engelska).
Ethnologue
. Arkiverad från
originalet
den 22 februari 2025
Läst 12 mars 2025
”Glottolog 5.1 - Latvian”
glottolog.org
Läst 12 mars 2025
”State Language Policy”
(på engelska).
Latvian Language Agency
. 2025
Läst 12 mars 2025
”Languages, multilingualism, language rules”
(på engelska).
European Union
. 2025
Läst 12 mars 2025
Omniglot - Latvian
”Latvian in Latvia”
(på engelska).
Joshua Project
. 2025
Läst 12 mars 2025
Ethnologue - Latgalian
”PHONETICS”
(på engelska).
valoda.ailab.lv
. 2025
Läst 12 mars 2025
Nau, Nicole
(1998).
”Latvian”
(på engelska).
Languages of the world
(Lincom Europa)
217.
ISSN
3-89586-228-2
”ScriptSource - Latvian written with Latin script”
(på engelska).
scriptsource.org
. 2025
Läst 12 mars 2025
Saleniece, Balode (2004), s. 1001.
Saleniece, Balode (2004), ss. 1029-33.
Saleniece, Balode (2004), s. 1039.
Saleniece, Balode (2004), s. 1038.
Saleniece, Balode (2004), s. 1002-3.
Språkkunskap i Lettland, 2005
, på lettiska eller ryska
Språkkunskap i Lettland, 2000
, på lettiska
"Латышский язык". Б.Х. Векслер, В.А. Юрик. Рига "Звайгзне" 1978. (lärobok i lettiska språket, på ryska)
Saleniece Raita, Balode Ineta, Grīnberga Maija, Kačevska Ilze, Krēslin̦a Austra, red
(2004)
(på lettiska).
Latviešu-zviedru, zviedru-latviešu vārdnīca = Lettisk-svensk svensk-lettisk ordbok
(Omarbetad och utökad upplaga). Rīga: Norden.
Libris
9672681
ISBN 9984-713-16-4
Wikipedia
Wikipedia
har en
upplaga på
Lettiska
Europeiska unionens officiella språk
Bulgariska
Danska
Engelska
Estniska
Finska
Franska
Grekiska
Iriska
Italienska
Kroatiska
Lettiska
Litauiska
Maltesiska
Nederländska
Polska
Portugisiska
Rumänska
Slovakiska
Slovenska
Spanska
Svenska
Tjeckiska
Tyska
Ungerska
Hämtad från ”
Kategorier
Lettiska
Baltiska språk
Språk i Lettland
Subjekt–verb–objekt-språk
Dolda kategorier:
Alla artiklar som behöver källor
Alla artiklar som behöver enstaka källor
Artiklar som behöver enstaka källor 2025-03
Lettiska
Nytt ämne