Låg omloppsbana – Wikipedia
Hoppa till innehållet
Från Wikipedia
Schematisk bild över storleksförhållanden mellan olika omloppsbanor runt jorden. Området för låga omloppsbanor är färgad med
cyan
. Den gröna streckade cirkeln är området för
GPS
-satelliter. Den svarta streckade cirkeln ytterst representerar
Geostationär omloppsbana
Låg omloppsbana
eller
LEO
(från engelskans "
Low Earth Orbit
") är en av flera möjliga omloppsbanor runt
jorden
Något om låg omloppsbana
redigera
redigera wikitext
Låg omloppsbana kan som lägst vara 100
miles
eller 160
kilometer över havet
vilket ger en omloppstid på 88 minuter. Som högst kan den vara 2
000 kilometer över havet och då ha en omloppstid på 127 minuter. Omloppsbanor med lägre höjd än 160 kilometer brukar kraftigt bromsas in av jordens atmosfär.
Över 3
000 kilometers höjd finns
Van Allen-bältena
som innehåller kraftig
strålning
Jordens dragningskraft i LEO är inte så mycket mindre än på jordens yta. Ändå upplevs människor och föremål i omloppsbana vara tyngdlösa eftersom de befinner sig i fritt fall.
Användning
redigera
redigera wikitext
Med undantag för månresorna i
Apolloprogrammet
, har all
bemannad rymdfart
ägt rum i låg omloppsbana eller varit tillfälliga
rymdskutt
som inte nått omloppsbana. Höjdrekordet för bemannad rymdflygning i LEO var
Gemini 11
där
apogeum
(banans högsta punkt) låg på 1374,1 km. Alla bemannade
rymdstationer
och merparten av alla
satelliter
, har befunnit sig i LEO.
Satelliter i låg omloppsbana har fördelen att uppskjutningen kan ske med mindre raketer eller mindre mängd bränsle. Den låga höjden gör att kommunikationen med satelliten får hög
bandbredd
och låg tidsfördröjning (
latens
). Då den stabila omloppsbanan för satelliter i LEO har betydligt högre rotationshastighet än jorden är, sett från en given punkt på jorden, en enskild satellit synlig och nåbar endast en kortare tidsrymd. För att upprätta en stadigvarande kommunikation måste ett nätverk av satelliter sändas upp, med tekniska system för att vid varje tidpunkt låta kommunikationen dirigeras mot den satellit som just då är "synlig".
Några exempel
redigera
redigera wikitext
Jordresurssatelliter
och
spionsatelliter
använder LEO då de har möjlighet att se jordens yta tydligare eftersom de inte är så långt borta. Detsamma gäller
fjärranalyssatelliter
som kan se fler detaljer på jordytan. Fjärranalyssatelliter är ofta placerade i
solsynkron bana
som är en nästan
polär bana
. Exempel på detta är
Envisat
Internationella rymdstationen
ligger på LEO omkring 400 km ovanför jordytan.
LEO är vanligt för kommunikationssatelliter eftersom mindre
energi
krävs för att placera ut en satellit i en LEO. På grund av det mindre avståndet krävs inte lika kraftfull kommunikationsutrustning. Däremot krävs ett nätverk av satelliter för att tillhandahålla kontinuerlig täckning. Satelliterna i telefonsystemet
Iridium
ligger på LEO.
Rymdskrot
redigera
redigera wikitext
Området för LEO håller på att bli överbelastat med
rymdskrot
vilket skapat oro, eftersom kollisioner vid omloppsbanehastigheter kan vara farliga och även dödliga. Kollisioner kan skapa ännu mer rymdskrot, vilket ger en
dominoeffekt
, som kallas
Kesslersyndromet
. År 2014 angavs att det då fanns mer än 15
000 föremål större än 10 cm i LEO.
För att hantera riskerna med rymdskrot måste befintligt skrot kartläggas och nya satelliter och rymdfarkoster konstrueras för att minimera tillkomst av mer skrot. Utöver detta finns idéer och koncept över anordningar som skulle kunna fånga in och föra bort befintligt rymdskrot. Problematiken hanteras av FN-organet UNOOSA, United Nations Office for Outer Space Affairs.
Se även
redigera
redigera wikitext
Geostationär omloppsbana
Polär bana
Solsynkron bana
Kastbanefärd
Jordens atmosfär
Referenser
redigera
redigera wikitext
Artikeln är till viss del översatt från engelska wikipedias artikel
Low Earth orbit
Noter
redigera
redigera wikitext
”IADC Space Debris Mitigation Guidelines”
(PDF).
Inter-Agency Space Debris Coordination Committee
. Arkiverad från
originalet
den 3 december 2013
Läst 22 augusti 2015
”Higher Altitude Improves Station's Fuel Economy”
. NASA. Arkiverad från
originalet
den 15 maj 2015
Läst 22 augusti 2015
Claudia Lorenzo Rubiera
(31 januari 2014).
”Cleaning up space debris with sailing satellites”
. The Conversation
Läst 9 april 2023
”Space Debris”
. UNOOSA - United Nations Office for Outer Space Affairs
Läst 9 april 2023
Externa länkar
redigera
redigera wikitext
Universe Today
(engelska)
NASA Earth Observatory
(engelska)
Gravitation
omloppsbana
Typer
Generell
Begravnings
Hohmann
Hästsko
Geocentrisk
Geostationär
Hög
Låg
Medelhög
Molnija
Månvarv
Polär
Solsynkron
Om andra punkter
Heliocentrisk
Solsynkron
Banelement
Form
storlek
Excentricitet
Ellips
Hyperbel
Apsis
Orientering
Banlutning
Longitud hos uppstigande nod
Periapsisargument
Periapsislongitud
Position
Medelanomali
Sann anomali
Excentrisk anomali
Medellongitud
Sann longitud
Variation
Siderisk omloppstid
Genomsnittlig rörelse
Omloppshastighet
Epok
Manövrar
Gravitationsslunga
Hohmannbana
Rymdmöte
Tsiolkovskijs raketekvation
Celest mekanik
Astronomiska koordinatsystem
Efemerid
Ekliptiskt koordinatsystem
Ekvatoriellt koordinatsystem
Flykthastighet
Hillsfär
Keplers lagar
Lagrangepunkt
Perturbation
Retrograd rörelse
Hämtad från ”
Kategorier
Rymdfart
Celest mekanik
Låg omloppsbana
Nytt ämne