Stockholms fasta försvar – Wikipedia

Stockholms fasta försvar – Wikipedia
Hoppa till innehållet
Från Wikipedia
Se även
Stockholms garnison
Fredriksborgs fästnings
bevarade 1700-talsinteriör.
ERSTA-batteriets
12 cm tornautomatpjäs m/70
, i bruk till år 2000.
Stockholms fasta försvar
var
Stockholmsregionens
fortifikationsbyggnader
uppförda till stadens försvar mot fientliga angrepp från sjö, land och luft. De äldsta anläggningarna går tillbaka till 1200-talet och de sista kom till så sent som på 1970-talet. På 1500-talet började
Vaxholms fästning
byggas. Under 1600-talets andra hälft var
krigsrådet
Erik Dahlbergh
den store
fortifikationarkitekten
. I samband med
rysshärjningarna
längs svenska Östersjökusten moderniserades respektive nybyggdes många skansar. Under hela 1800-talet diskuterades frågan om Stockholms skydd mot angrepp, huvudsakligen från öst. 1808 års befästningsförslag ledde lika litet som 1826 års försvarskommittés förslag till något konkret resultat.
Mot slutet av 1800-talet infann sig även ett nytt försvarspolitiskt tänkande, när
centralförsvaret
avlöstes av ett gräns- och kustförsvar. Kring sekelskiftet 1900 började privatpersoner organisera sig i
Palmqvistska fonden till Stockholms befästande
och
Föreningen för Stockholms fasta försvar
och donerade pengar för att låta uppföra befästningsverk kring Stockholm, den så kallade
Korvlinjen
Redan före
andra världskrigets
utbrott uppmärksammades
luftvärnets
viktiga roll och man förstärkte även försvaret i skärgården. Men bortsett från detta gjordes inledningsvis inte särskilt mycket till huvudstadens försvar. Först 1943 började man oroa sig på allvar och 1944 fanns ett femtiotal luftvärnsställningar runtom och i Stockholm.
Stockholms fasta försvar är även historien om 700 år av krig eller hot om krig och hur man försökte skydda Sveriges huvudstad med ofta mycket begränsade finansiella resurser. Många projekt stannade på pappret eller avbröts i förtid på grund av "saknade medel". I fredstider förföll försvarsverken och i oros- eller krigstider skulle de rustas upp "i hast och allvar".
Idag är många av Stockholms fasta försvarsanläggningar rivna för ett ge plats åt ny bebyggelse men en hel del
fästningar
skansar
värn
stridsvagnshinder
och
pjäsplatser
är fortfarande kvar. De finns längs Östersjökusten, i
Stockholms skärgård
, i
Stockholms läns
kommuner och inte minst inne i
Stockholms stad
. De utgör en viktig och konkret del av
Stockholms historia
. Några är
byggnadsminnen
k-märkta
eller har
fornminneskydd
. Stockholms försvarsrester från
beredskapsåren
är inte skyddade i lag och uppnår fornlämningstatus först år 2044.
Efter
2000 års försvarsbeslut
demonterades samtliga
ERSTA-batterier
längs Östersjökusten utom anläggningen
ERSTA-batteriet, Landsort
(pjäs nr 3), som skall bevaras och tillgängliggöras för allmänheten och påminner om "det svenska folkets försvarsansträngningar under kalla krigets kärnvapenhot". System ERSTA kan betraktas som slutpunkten för det fasta försvarets era i Sverige.
Medeltidens befästningar
redigera
redigera wikitext
Huvudartikel
Stockholms stadsmurar
Stockholms båda stadsmurar inritade i en karta över staden på 1500-talets mitt. Blå linje avser den äldre, inre stadsmuren. Röd linje avser den nyare, yttre stadsmuren.
Lejontornets
inre norra hörn, 2016.
De äldsta fasta försvarsanläggningar i Stockholm går tillbaka till slutet av 1200-talet och början av 1300-talet då den äldre inre
stadsmur runt Stadsholmens inre delar
anlades. Den utgick från
Slottet Tre kronor
och sträckte sig hjärtformad kring
Stadsholmen
, dåtidens Stockholm. Även själva slottet var skyddat av en kraftig mur och ett kärntorn. Innan Stockholm grundades (1252) kan det ha funnits en enkel försvarsanläggning, en
kastal
eller liknande, på Stadsholmens nordöstra del, möjligtvis redan i slutet av 1100-talet.
Befästningsbyggen i
Stockholm
har präglats av stadens speciella läge mellan
Mälaren
och
Östersjön
, som gav platsen en strategisk nyckelposition. Därför var det viktigt att även stadsmuren växte med staden och på 1400- och 1500-talen anlades en ny yttre stadsmur. En trolig placering för 1400-tals murens västra sträckning var längs
Lilla Nygatans
östra sida, medan den östra muren gick mitt genom dagens kvarter öster om
Österlånggatan
. Att det exakta läget är svårbestämbart beror även på att muren flyttades utåt i takt med att staden växte.
Av den västra yttre stadsmuren återstår idag en synlig rest i form av
Lejontornets
fundament som kan beses i Hotel Victorys frukost- och konferensmatsal,
Lilla Nygatan
5.
Vid sidan om delar av Stockholms norra stadsmur som finns i
Medeltidsmuseet
är Lejontornets fundament de enda synliga resterna efter Stockholms yttre stadsmur.
I norr och i söder skyddades staden vid Norreport respektive
Söderport
av med
vindbryggor
försedda broar. Även på
Gråmunkeholmen
(nuvarande Riddarholmen) byggdes både murar och torn. Från den tiden finns
Birger jarls torn
ännu kvar.
Under medeltiden fick “fästningen” Stockholm utstå svåra belägringar och borgarna fick ofta kallas till vapen.
Två händelser har präglat den stockholmska försvars- och krigshistoriken särskilt; 1471 när
Kristian I
slog läger på
Brunkeberg
och kunde fördrivas av
Sten Sture den äldres
bondehär, samt 1520 då
Kristian II
kunde inta staden. Stadens fasta försvar hade klarat flera belägringar, om än ofta illa åtgånget, men att danskarna 1520 ändå lyckades inta Stockholm berodde på att staden kapitulerade efter blockad och påtryckningar.
Stadens skyddade läge på en ö gjorde att den var svår att inta. Fientliga anfall mot Norreport eller Söderport misslyckades alltid.
Olaus Magnus
skrev: "Stockholms stadsportar åsamkade Danmarks konungar större omkostnader nedlagda på misslyckade stormningsförsök än de tio största städerna i deras eget rike."
Under
Gustav Vasas
regeringstid blev stadens befästningar väl underhållna och han organiserade ett riksförsvar, där fienden skulle mötas långt utanför huvudstaden. Han skyddade
Stockholms inlopp
med ett
blockhus
(därav namnet
Blockhusudden
) och lät på 1540-talet anlägga
Vaxholms fästning
som en spärr mot fientliga flottor. Samtidigt upprustades
Gripsholms
och
Uppsala slott
till fästningar.
Ännu under
Johan III
arbetade man med huvudstadens befästningar.
Stormaktstidens fasta land- och kustförsvar
redigera
redigera wikitext
Nässkansen
Hölö skans
Försvarsverken vid
Baggenstäket
Under
Gustav II Adolfs
regeringstid påbörjades Stockholms förvandling från medeltida småstad till en modern europeisk storstad. Staden ägnade sig åt handel och sjöfart. Stadsmurarna hade spelat ut sin roll, de hindrade även stadens expansion och revs (se
Stadsplanering i Stockholm
). Rivningen av Stockholms yngre stadsmur utfördes så grundligt att den i dag inte syns någonstans ovan jord i
Gamla stan
10
Stadens gatunät omgestaltades efter dåtidens moderna
rutnätsplan
, samtidigt fanns fortfarande angreppshot mot huvudstaden. Den stora fienden var
Danmark
men även
Polens
och senare
Rysslands
förehavanden skapade oro och föranledde byggandet av
skansar
Under 1600-talets andra hälft var
krigsrådet
och
fältmarskalken
Erik Dahlbergh
den store
fortifikationarkitekten
. Han var en okonventionell fortifikatör som gärna använde sig av runda torn och kanoner placerade i flera våningar.
11
Till sin sida hade han ofta fortifikationsingenjören
Johan Peter Kirstenius
som stod för det praktiska byggarbetet med försvarsanläggningarna.
I samband med kriget mot Danmark 1643-1645, det så kallade
Torstensonska kriget
, beslöts att säkra de östra och södra landpassagerna till och från Södermalm,
vedh Gruindhen och Danvijken medh skantz och soldate besettning
. Vid
Danvikstull
fanns en smal landtunga mellan
Hammarby sjö
och
Saltsjön
(dagens
Danvikskanalen
). På berget intill uppfördes 1644
Danviks skans
och vid "Grinden" mellan Hammarby sjö och
Mälaren
(nuvarande
Årstaviken
) uppfördes 1645
Söder skans
. Den sistnämnda bestod av ett
hornverk
med en framförliggande
vallgrav
och
eskarpmur
som skar av själva landtungan mellan Hammarby sjö och Mälaren, samt två bakomliggande
flygelredutter
. Penningbristen var stor och ledaren för skansbyggena, Johan Peter Kirstenius, arresterades vid ett tillfälle för tre månader därför att han i sin iver att få försvarsverken färdiga hade använt medel, som var avsedda för kavalleriets behov.
12
Danviks skans revs på 1770-talet, på dess plats står idag
Fåfängans
restaurang och lusthus. De sista resterna av Söder skans försvann när
Hammarby sluss
anlades i mitten på 1920-talet.
Stockholms skärgård
började man anlägga skansar för Stockholms kustförsvar. Även dessa arbetena leddes av Kirsténius. 1623 fick han ansvar för
Hörningsholms skansar
13
Anledningen var rykten att
Sigismund
av
Polen
1623 drog samman en här vid
Danzig
för ett anfall mot Sverige (som dock aldrig ägde rum). Hörningsholms skansar skulle bli en viktig del i Stockholms kustförsvar för farlederna genom
Skanssundet
och
Pålsundet
till
Södertälje
under närmare 300 år. 1656 började Kirstenius anlägga
Dalarö skans
och 1676 försvarsverken vid
Baggenstäket
. Han hade även varit ingenjör vid förstärkningsarbetena för
Vaxholms fästning
Under många år var Söder skans och Danviks skans de enda större försvarsverk i Stockholms närhet, dessutom fanns befästningsanläggningar vid
Fittja bro
Flottsbro
och
Skuru
. 1709 inkom
Magnus Palmqvist
med förslag till befästningar kring huvudstaden. Det hade bara till följd att Söder skans och Danviks skans upprustades samt att ett försvarsverk vid
Hornstull
började byggas. Arbete avbröts dock 1713 på grund av brist på medel. 1715 byggdes en bro över
Stocksund
"till sjökantens så mycket bättre försvarande" och 1717 uppgjordes förslag till befästande vid norra sidan från
Ålkistan
till
Bällsta bro
, där sattes arbete igång men avbröts snart igen; igen saknades pengar. 1719 iståndsattes än en gång de befintliga försvarsverken, då hade även skansar vid
Baggensstäket
och Fällström (sundet mellan
Ingarö
och
Älgö
) tillkommit.
14
I samband med
rysshärjningarna
längs svenska Östersjökusten, där ryssarna ville tvinga den svenska regeringen till fredsförhandlingar kunde ett intrång vid Baggenstäket avvärjas av
Baltzar von Dahlheim
i augusti 1719 (se
Slaget vid Stäket
). I fruktan för fortsatta ryska angrepp lät han anlägga
Stäket redutt
vid södra sidan om Baggenstäket.
15
För
Hörningsholms skansar
och
Södertälje
gick det sämre. 1719 bemannades skansarna av svensk trupp. Men truppens försvarsvilja var inte särskilt stor:
hvilka likväl, avmarscherade dagen före fiendens ankomst.
Befolkningen på Mörkö flydde sedan de avmarscherande trupperna lär ha sagt:
nu slipper ni oss; men snart kommer andra som gör er mer ondt.
Södertälje och kustbygderna däromkring brändes och härjades sedan av ryssarna, bland annat förstördes alla skansar och
Hörningsholms slott
. Men skadan kunde ha blivit ännu större om ryssarna hade fortsatt in i
Mälaren
där det var fritt fram att bränna och skövla oersättliga slott och herrgårdar samt angripa Stockholm ”bakifrån”.
16
Av citaten framgår att förhållanden mellan ortsbefolkning och trupp vid skansarna var spända. Ofta användes lokala bönder som billig arbetskraft vid bygge och iståndsättning av skansarna. Efter fredsslutet med Ryssland 1721 upphörde befästningsarbetena "för att bönderna ej längre skall betungas".
17
Stormaktstiden gick till ända och ”brist på medel” blev allt oftare anledningen att stora planer för befästningsanläggningar stannade på pappret. Under fredstider förföll anläggningarna och under oros och krigstider skulle de upprustas i all hast. Sista gången Söder skans och Danviksskans upprustades var 1732, därefter saknades medel för vidare åtgärder.
14
Huvudstadens fasta försvar under frihetstiden och Gustav III
redigera
redigera wikitext
Efter det
Stora nordiska kriget
och
freden i Nystad
1721 hade Sverige kommit i ett helt förändrat militär- och försvarspolitiskt läge. Den nya stormakten Ryssland utövade ett ständigt hot mot sin besegrade och utblottade granne i väst. Frågan om Stockholms fasta försvar skulle nu lösas i sammanhang med rikets övriga försvarsproblem. De stora planerna blev dock aldrig helt förverkligade. Återigen var det brist på medel eftersom de båda stora fästningsverken
Sveaborg
och
Landskronas fästning
slukade större delen av
frihetstiden
fortifikationsanslag.
18
År 1786 föreslog
Gustav III
att
ständerna
skulle tillsätta en försvarskommitté med uppgift att undersöka möjligheterna att anlägga befästningar i Stockholmsområdet. Ett omfattande förslag presenterades 1789 av
Fredrik Jakob Nordencreutz
, vilket dock aldrig genomfördes eftersom ständerna vägrade bevilja något anslag.
18
1800-talets befästningsarbeten på land och vid kust
redigera
redigera wikitext
Vaxholms fästning
Rindö redutt
Skyttegång i
Johanneshovs skans
Efter att Finland och Åland gått förlorade efter
1808-1809 års krig
fick Stockholm plötsligt ett mycket utsatt läge i rikets östgräns. Återigen var man tvungen till omläggning av försvarsplanerna. Under hela 1800-talet diskuterades frågan om Stockholms skydd mot angrepp, huvudsakligen från öst. 1808 års befästningsförslag ledde lika litet som 1826 års försvarskommittés förslag till något konkret resultat. 1831 påbörjades två befästningsanläggningar i närheten av
Karlberg
, under ledning av
Carl Stål
men avbröts redan 1833 i brist på medel.
14
Delar av den ena befästningsanläggningen är fortfarande bevarade och kallas
Ryska vallarna
År 1856 tillsattes en befästningskommitté under kronprins Karl (sedermera
Karl XV
) med syfte att behandla försvarssituationen för Stockholm och där staden skulle skyddas mot bombardemang genom en ring av 42 starka befästningsverk. Enligt tidens idéer om ett
centralförsvar
för Stockholm skulle 17 skansar ingå i den nordliga linjen och 25 i den södra. Den norra linjen (
Stockholms norra befästning
) var tänkt att sträcka sig från
Karlberg
i väst via nuvarande
Bellevueparken
till
Värtahamnen
i öst, medan den södra linjen (
Stockholms södra befästning
) skulle gå från
Liljeholmen
i väst via
Nybohov
Årsta
Johanneshov
och
Blåsut
till
Lilla Sickla
i öst.
19
Direkt anledning till befästningsplanerna var den politiska oron i Europa och
Krimkriget
1853–1856 där Frankrikes och Englands krigsfartyg seglade in i
Östersjön
för att bekämpa den ryska flottan. Vid den tiden utfördes förstärknings- och utöknings arbeten på
Vaxholms fästning
med bland annat
Rindö redutt
20
Kostnaden för hela projektet med försvarslinjer norr och söder om staden beräknades till sex miljoner
riksdaler
riksmynt.
20
1856 års befästningskommitténs förslag stannade dock på papperet med undantag av ett större befästningsverk på platån vid
Johanneshov
, som påbörjades 1859.
21
Johanneshovs skans
blev inte heller fullbordad, redan 1861 avbröts arbetena, försvarskonceptet ansågs vara föråldrat och medel saknades. Men hade skansen färdigbyggts skulle hela anläggningen upptagit en yta av cirka 500x500 meter, vilket motsvarar hela
Globenområdet
22
Vid den tiden genomfördes flera stora och kostsamma
infrastrukturprojekt
i Stockholm, bland dem framdragning av
Västra
och
Norra stambanan
, bygget av
Sammanbindningsbanan
och moderniteter som vattenverk, gasverk och elverk. Det gällde även att omsätta
Lindhagenplanen
, den stora stadsförnyelseplanen för Stockholm, som genomfördes under 1870- och 1880-talen. Man föredrog att lägga ner de knappa försvarsanslagen på förstärkningar av befästningslinjen i
Stockholms skärgård
. Bland annat utfördes
försänkningar
och
minspärrar
i en del farleder till Stockholm och Södertälje.
23
Under den andra halvan av 1800-talet hade
Vaxholms kastell
visat sig vara oförmöget att stå emot de nya spetsiga projektilerna från räfflade kanoner. En ny modern fästning -
Oskar-Fredriksborg
(uppfördes 1870-1877) - byggdes därför vid
Oxdjupet
för att försvara inloppet till Stockholm. 1902 bestod Vaxholms fästnings försvarsområde av land- och vattenområden från sunden väster om
Resarö
till norra
Värmdö
. Totalt ingick 37 batterier, rörligt artilleri, mineringar, infanteri samt en reserv av rörliga förband med bland annat ingenjörstrupp och ballongavdelning.
Mot slutet av 1800-talet infann sig även ett nytt försvarspolitiskt tänkande. Centralförsvaret avlöstes - främst genom järnvägarnas tillkomst, av ett gräns- och kustförsvar och Stockholm integrerades i den nya försvarspolitiken. Det fanns även privata initiativ att stärka Stockholms fasta försvar. Här kan nämnas
Palmqvistska fonden till Stockholms befästande
, som grundades av kaptenen vid
Smålands grenadjärbataljon
friherren Fredrik Georg Stiernklo-Lillienberg-Palmqvist (1801-1861) och överlämnades enligt testamente av den 25 juni 1850 till stadsverket. Tillsammans med
Föreningen för Stockholms fasta försvar
(FFSFF) insamlade Palmqvistska fonden pengar från välbärgade medborgare för att låta uppföra befästningsverk kring Stockholm, som blev kända under beteckningen
Korvlinjen
. Anledningen till FFSFF:s grundande var en reaktion mot
1897 års härordning
och
1901 års härordning
, som visade stora brister beträffande Stockholms försvar. Föreningen bildades 1902 av kammarherre F.W. Edelsvärd och överste J. Bratt.".
24
Första världskrigets Korvlinjen och Vaxholmslinjen
redigera
redigera wikitext
Huvudartiklar
Korvlinjen
och
Vaxholmslinjen
En
infanterikorv
, här
Västra Arningefortet
Vaxholmslinjen
Värmdölinjen
, 4:e batteri.
Gällande Stockholms
periferiförsvar
utnyttjades de sjösystem som omger staden och säkrade passagerna mellan dem med ett trettiotal befästningar av varierande storlek, cirka 15–20 kilometer luftlinje från Stockholms centrum.
Försvarslinjen hette officiellt "yttre H-linjen" vilket står för yttre huvudförsvarslinjen, men kallades i folkmun för "
Korvlinjen
" på grund av sitt korvliknande utseende. De typiska "
infanterikorven
", officiell beteckning "täckt infanteri- och kulsprutevärn av betong" byggdes huvudsakligen efter samma princip. Huvuddelen låg nedgrävd, medan de halvrunda taken och
embrassyrerna
(skottgluggarna) reste sig lågt ovanför marken. Taket kunde även gömmas under ett skikt av jord och växter. I skarpt läge var det svårt att skilja en infanterikorv från mjukt rundade bergsformationer i den svenska naturen.
Hela bygget som bestod av
Norra Fronten
och
Södra Fronten
och finansierades av privatpersoner som samlades i "Föreningen för Stockholms fasta försvar" och "Palmqvistska fonden till Stockholms befästande".
24
Själva byggarbetena utfördes av militära ingenjörsförband, som stod under civil ledning. Sedan skänktes anläggningarna till militären.
25
Korvlinjen skulle bemannas huvudsakligen av infanterister från
landstormen
, det vill säga värnpliktiga äldre än 32 år, beväpnade med vanliga gevär, som mest med cirka 40
000 soldater.
26
Det var innan
pansarfordon
eller
flyganfall
var påtänkta och när
kulsprutor
fortfarande var ovanliga. Försvarslinjen ingick i försvarsorganisationen fram till 1952.
27
Efter 1921-1922 och
mellankrigstiden
gjordes inga fler utbyggnader av försvarslinjen.
25
Gällande Stockholms kustförsvar anlades kring
Vaxholm
den så kallade
Vaxholmslinjen
, som skulle försvara farlederna till och från
Stockholm
mellan Värmdö i öst och
Resarö
i väst. Här fanns de viktiga sunden vid
Oxdjupet
och
Kodjupet
och här uppfördes redan 1548 föregångaren till
Vaxholms kastell
. På 1730-talet stod
Fredriksborgs fästning
och
Oskar-Fredriksborg
klara 1877. Vaxholmslinjen var från 1914 huvudförsvarslinje. Efter 1925 övertogs uppgiften av
Vaxholms yttre befästningslinje
och Vaxholmslinjen avvecklades.
28
Vaxholmslinjen bestod av 23 batteriplatser som sträckte sig från 1:a batteriet i öst (på norra
Värmdö
) till 16:e batteriet i väst (på den lilla ön Lillskär utanför
Kullö
). Linjen indelades i tre sektioner där sektion 1 även kallas
Värmdölinjen
med batteri 1 till 7. Med uppbyggnaden av
Havsbandslinjen
(anlades mellan åren 1933 och 1945) hade även Vaxholms yttre befästningslinje spelat ut sin roll.
Andra världskrigets luftvärnsställningar, draktänder och betongpianon
redigera
redigera wikitext
Tantolundens luftvärnsbatteri
med en 40 mm luftvärnsautomatkanon.
10,5 cm luftvärnskanon m/42 vid en övning på
Ladugårdsgärde
i Stockholm.
Norrtull
några år efter andra världskriget. Längst ner t.v. syns en rad
betongpianon
Inför och under
andra världskriget
moderniserades korvlinjens fort trots att de var föråldrade. Och man konfronterades med ett nytt militärt hot, nämligen angrepp från luften, som praktiserades redan under senare delen av
första världskriget
. Därför påbörjades omedelbart efter första världskriget uppsättningen av Stockholms luftförsvar.
29
1918 konstruerades Stockholms äldsta
luftvärnskanon
, en 7
cm lvk m/18. Den var en fältkanon med speciella riktmedel och monterad på en
lavett
, som uppställdes på en betongbäddning.
30
I början av andra världskriget låg Stockholm lite vid sidan om tänkbara angreppsmål som
Skåne
Norrbotten
eller västra Sverige. Redan före krigsutbrottet uppmärksammades luftvärnets viktiga roll och man förstärkte även försvaret i skärgården med den så kallade
Havsbandslinjen
(utbyggnad 1936-1945). Men bortsett från detta gjordes under inledningen av andra världskriget inte särskilt mycket till huvudstadens försvar.
31
Det kan även tyckas förvånansvärt att
Stockholms ljusreklam
var tidvis fullt påtänd även under andra världskrigets nätter, medan andra europeiska storstäder släckte och drog ner rullgardinen för att inte underlätta orienteringen i samband med nattliga bombräder. Det fanns visserligen ett förbud mot ljusreklam och skyltfönsterbelysning vissa tider men det var inte av rädsla för flyganfall utan mera en moralisk pekpinne till svenska folket att hushålla med elkraft. Många var dock kritiska till restriktionen och ville “brassa på för fullt“ för att göra krigstillvaron lite angenämare.
32
Först 1943 började man oroa sig på allvar. I en finsk-rysk separatfred kom plötsligt Stockholm i blickfånget och ett kuppartat anfall från Tysklands eller från Sovjetunionens sida mot huvudstaden kunde befaras. Nu startade befästningen av Stockholm och hittills enkla vägspärrar ersattes i raskt takt av långa rader stridsvagnshinder i form av
draktänder
och
betongpianon
31
Norra Djurgårdens stridsvagnsspärr
var tillsammans med
Bellevueparkens luftvärnsställning
en del av den norra inre H-linjen (huvudförsvarslinjen), som gick från
Lilla Värtan
i öst till
Tranebergsbron
i väst. På södra sidan om staden fanns en liknande linje som sträckte sig från
Tantolundens luftvärnsställning
i väst till
Finnboda varv
i öst. Båda linjer kallades även "Stenstadslinlen".
33
Innanför Stenstadslinjen upprättades dessutom ett kärnförsvar. På
Norrmalm
gick försvarslinjen längs
Rådmansgatan
, på
Östermalm
längs
Engelbrektsgatan
och
Birger Jarlsgatan
ner mot
Nybroviken
. På
Kungsholmen
gick linjen längs
Polhemsgatan
och ner till
Riddarfjärden
. På
Södermalm
sträckte sig kärnförsvaret från
Torkel Knutssonsgatan
i väst via
Rosenlundsgatan
, längs spårområdet för
Södra station
, tvärs över
Katarina kyrkas
kyrkogård till
Stadsgården
i öst.
34
Stockholms kärnförsvars geografiska utsträckning motsvarade ungefär stadens storlek på 1650-talet.
På
Ladugårdsgärdet
anlades det så kallade Gärdetförsvaret som låg utanför den ordinarie befästningsplanen. Syftet var att förhindra
luftlandsättning
. Enligt "Lägeskartan över befästningar å Ladugårdsgärdet vid världskrigets slut" fanns det ett stort antal skyttevärn och pjäsplatser fördelade på tre områden på Gärdet. Själva centralen för Gärdetförsvaret fanns i en utsprängd bunker under
Borgen
(anläggningen finns kvar men är plomberad). Vid skarpt läge kunde man rulla ut taggtråd och sätta upp pålar för att hindra landning av fientlig trupp och materiel med flygplan eller fallskärm.
35
Runt Stockholm fanns 1944 ett femtiotal
luftvärnsställningar
med olika bestyckning och dessutom flera platser utrustade med strålkastare och lyssnarapparater. En del av dessa började anläggas redan innan krigsutbrottet 1939 och kompletterade den inre och
yttre H-linjen
kring huvudstaden.
36
De kraftfullaste batterierna var bestyckade med 75
mm luftvärnskanoner, de minsta med 8
mm luftvärnskulsprutor.
37
Ofta var uppgiften att skydda
infrastrukturobjekt
som viktiga tekniska installationer samt broar, farleder, hamnar och flygfält. Under 1943 fattades beslut att
Bromma flygplats
Barkarby flygfält
och
Skarpnäcks flygfält
skulle försvaras. Trots att flygfälten var olika stora avdelades lika stora förband att försvara dem.
38
Stockholms luftvärnsbatterier var inte bemannade dygnet runt från 1939-1945 men vid vissa kritiska perioder var förbanden stridsgrupperade i ställningarna, som i september 1939 (krigsutbrottet av
andra världskriget
), april 1940 (invasion av Danmark och Norge genom
Nazityskland
) och sommaren 1941 (
Operation Barbarossa
, Nazitysklands anfall på
Sovjetunionen
).
39
I slutet av 1944 skulle Stockholms luftförsvar förstärkas ordentligt med 49 grova pjäser.
40
Trots att Stockholm 1944 hade ett väl utbyggd luftförsvar kunde ett sovjetiskt bombangrepp mot staden inte förhindras, troligen genom en rysk krigslist (se
Bombningarna av Stockholm och Strängnäs 1944
). Den 28 februari 1944 kom ett bombförband in strax söder om
Dalarö
och delade upp sig. Det ena förbandet fortsatte mot
Strängnäs
medan det andra svängde in mot södra Stockholm.
Skanskvarns luftvärnsställning
som låg närmast var obemannad och de luftvärn som fanns bemannade missuppfattade en sovjetisk
lysbomb
som nödsignal och höll inne med eldgivningen.
41
Obehindrad kunde planen flyga vidare, fälla sina bomber i
Eriksdalslunden
och återvända ut till Östersjön igen. Skadan blev begränsad men den diplomatiska aktiviteten desto större. Händelsen tolkades sedermera av båda sidor som en "felnavigering".
42
Bara från ett enda luftvärnsbatteri avgavs
verkanseld
under kriget. Det var
Tivolibergets luftvärnsställning
som var posterat på
Tivoliberget
Bergshamra
Solna
. En vinterdag 1942 sköt ställningen ner ett tyskt
kurirplan
på väg från
Oslo
mot
Finland
, som inte höll sig i den uppgjorda flygkorridoren. Planet fick nödlanda på
Bromma flygplats
och händelsen tystades ner av den svenska regeringen.
43
Efterkrigstidens upprustning och skrotning av fasta försvaret
redigera
redigera wikitext
Tredubbla rader med "
draktänder
" cirka 300 meter söder om
Stockholms universitet
Landsorts fyr
med det äldre 15,2 cm batteriet (pjäs nr 2), i bruk från 1938 till 1960-talet.
Stockholms luftvärn avrustades omedelbart efter världskrigets slut. Personalen hemförlovades och all materiel upplades i förråd.
44
Värnen fick stå kvar om de inte var i vägen för Stockholms expansion. Likaså gick det med draktänder och betongpianon, där fortfarande idag (2011) finns stora delar bevarade i skogarna söder om
Stockholms universitet
och sjön
Laduviken
. Långt in på 1950-talet stod betongspärrar kvar i Stockholms gatumiljö, som vid
Norrtull
Tranebergsbron
och
Gullmarsplan
. I början av 2000-talet fanns fortfarande många betongkonstruktioner kvar som numera är rivna eller plomberade för att undvika att allmänheten skadas.
För att skydda befolkningen mot luftangrepp anlades fram till 1990-talet omkring 14
500 "kärnvapensäkra"
skyddsrum
av varierande storlek med sammanlagt cirka 1,7 miljoner platser i
Stockholms län
. I samband med varje
bygglovansökan
vid nybyggnader eller tillbyggnader krävdes ett så kallat
skyddsrumsbesked
av byggherren, där kommunen bestämde hur många nya skyddsrumsplatser det skulle behövas. I Stockholms innerstad, där det saknades många skyddsrumsplatser, hade 18 tunnelbanestationer förberetts för att snabbt kunna iordningställas som skydd för civilbefolkningen
45
. Många av stadens större skyddsrum nyttjas i fredstid som parkeringsgarage för bilar, exempelvis
Klara skyddsrum
och
Katarinabergets skyddsrum
Man började även inse att en
örlogsbas mitt i Stockholm
var en olämplig placering. I slutet av 1960-talet flyttade därför flottans fartyg och personal till den nya, toppmoderna
Musköbasen
i Stockholms södra skärgård.
11
Så sent som år 2006 lämnade försvaret många övningsområden i Stockholms skärgård. Exempelvis blev hela
Rindö
civilt,
Huvudskär
Järflotta
och en del av det stora övningsområdet kring Muskö kommer inte behövas i framtiden. I norra skärgården slutade försvaret använda bland annat huvuddelen av områdena kring
Arholma
Svenska Högarna
och en del av
Söderarms
många holmar och skär. Däremot behåller militären stora områden i södra skärgården och merparten av övningsområdet vid Söderarm.
46
Den militärtekniska utvecklingen efter andra världskriget och under
kalla krigets
era ledde till nya hot i form av
kärnvapenkrig
med
radioaktivitet
och värmestrålning. Långt in på 1960-talet utgick man i Sverige också ifrån att ett fientligt anfall skulle föregås genom insats av mindre,
taktiska kärnvapen
11
På 1960-talet var det aktuellt för
kustartilleriet
att ersätta ett flertal äldre tunga artillerisystem. Ersättaren blev
System ERSTA
(ERsättning Tungt Artilleri). Linjen bestod av sex likadana topphemliga anläggningar som uppfördes från 1973 till 1983 längs Sveriges Östersjökust. De fanns vid
Söderarm
Slite
Ystad
Trelleborg
Holmögadd
och
Landsort
och skulle bevara Sverige från ett
sovjetiskt
angrepp. ERSTA var när det byggdes ett av världens mest avancerade artillerisystem.
47
Efter
2000 års försvarsbeslut
demonterades samtliga ERSTA-batterierna utom
Landsortsbatteriet
(pjäs nr 3), som skall bevaras och tillgängliggöras för allmänheten. Enligt
Riksantikvarieämbetet
skall det stå som en berättelse om "det svenska folkets försvarsansträngningar under kalla krigets kärnvapenhot" och blir statligt
byggnadsminne
. System ERSTA kan betraktas som slutpunkten för det fasta försvaret i Sverige och Stockholm.
48
Vad som finns kvar (i urval)
redigera
redigera wikitext
Nässkansen
2010.
Sundbyfortet
"Örnnästet" 2011.
Oskar-Fredriksborg
2009.
Ryska muren
i Solna, 2019.
Siaröfortet
2011.
Käppalaställningen
2011.
ERSTA-batteriet på Landsort
(pjäs 3).
Från Stockholms medeltida befästningar finns en liten rest av norra stadsmuren på
Helgeandsholmen
, som kan beses i
Stockholms medeltidsmuseum
Birger jarls torn
, en gång ett försvarstorn i
Gustav Vasas
befästningsverk från omkring 1530 står ännu kvar på
Riddarholmen
. Av de många skansar, bastioner och redutter från 1600- 1700- och 1800-talen är en del bevarade om än kraftigt övervuxna. Andra har rivits, odlats bort, klottrats ner eller förstörts genom okunskap. Det gäller även för Stockholms fasta försvarsanläggningar från första och andra världskriget. Några av de stora fästningar i Stockholms skärgård är bevarade och har blivit museum.
Här följer ett urval av kultur- och byggnadshistorisk intressanta bevarade anläggningar, ordnade efter den ungefärliga tillkomsttiden.
Trindborgen
är belägen vid östra sidan av
Brandalsund
i närheten av
Ytterjärna socken
Södertälje kommun
. Borgen anlades i början av 1400-talet och utökades fortfarande på 1860-talet. Vid utgrävningarna påträffades några fynd från
medeltiden
, däribland ett antal delar av
armborstar
49
Nässkansen
, som en gång i tiden tillsammans med ytterligare tre skansar skulle skydda
Södertäljes inlopp
är relativt väl bevarad. En ensam 1600-tals järnkanon pekar idag ut mot
Östersjön
och påminner om krigs- och orostider på 1600- och 1700-talen. Skansen är en ruin, men sköts av
Botkyrka kommun
som ett
fornminne
50
Furuholmsskansen
, belägen vid
Skanssundet
mittemot Nässkansen. Den moderniserades ända fram till första världskriget. Befästningen lades ned 1927 enligt beslut i 1925 års riksdag.
51
Därmed var 300 års försvarsansträngningar kring Skanssundet och Hörningsholm över. Hela området nyttjas idag som långtidscamping för husvagnar och campingbilar. En ensam kanon från första världskriget pekar ut mot sundet och påminner om den forna militärstrategiska betydelsen av området.
Stäket redutt
som ingick i
Baggenstäkets
fasta försvar finns ännu kvar på Boo gamla kyrkogård intill
Skogsö kapell
. Skansen anlades som en
redutt
genom
Baltzar von Dahlheim
initiativ 1719-1743 och fick sin slutgiltiga utformning till
Finska kriget
1808-1809.
De så kallade
Ryska vallarna
ligger på Ryssberget inom
Campus Solnas
sydöstra del. Området har en storlek på omkring 130 x 90 meter och visar befästningsanläggningar från olika tider. En
skans
är känt åtminstone sedan 1667 då den omnämns som
Uthi Såhlna Sochn uthi kyrkehagen wedh prestegården neder wid siönn [ligger] en gammal skantz…
. 1831–1833 uppfördes den kraftiga stenmur som i en vinkel omgärdar Ryssberget i nordost. Muren är virka 52 meter lång och är mellan två och åtta meter hög. Hörnet mot norr är utfört av finhuggna granitblock medan resterande mur består av grovhuggen block med flera spår efter borrhål. I muren, som är hopfogad med murbruk finns några skottgluggar.
52
Av
Johanneshovs skans
, 1800-talets största ofullbordade fästningsbygge i Stockholm, återstår norra grundmuren till
slutvärnet
bestående av en cirka 79 meter lång
granitmur
med två hörnrondeller och innanför liggande skyttegångar. Resterna finns numera i källarplanet av ett nybyggt kontorshus vid
Arenavägen
, direkt norr om
Söderstadion
. Anläggningen är ett fornminne och kan besökas av allmänheten på kontorstid.
20
Kastellet
på
Kastellholmen
har en föregångare från 1667 som flög i luften 1845 och ersattes av nuvarande anläggning 1848. Kastellet återfick sin försvarsfunktion under andra världskriget. Man rustade då tornet och batteriplan med snabbskjutande luftvärnskanoner. Idag hälsas besökande
örlogsfartyg
av fyra
salutkanoner
från Kastellets utsiktsterrass.
Vaxholms fästning
var redan vid 1800-talets mitt hopplöst föråldrad. 1872 gjordes ett prov där
pansarbåten
Hildur
med sina moderna kanoner sköt igenom en av murarna. Fästningen innehåller idag
Vaxholms fästnings museum
med utställningar om bland annat Sveriges kustförsvar under 500 år.
53
Dalarö skans
har aldrig varit i strid och kringgicks av de ryska styrkorna under
rysshärjningarna
1719.
Svenska marinen
lämnade skansen slutgiltigt år 1854. Både Vaxholms fästning och Dalarö skans är
byggnadsminnesmärkta
och förvaltas av
Statens fastighetsverk
54
Befästningen Oskar-Fredriksborg
ligger vid
Oxdjupets
västra sida i
Vaxholms kommun
och uppfördes 1870-1877. Fästningen ingick i Stockholms fasta försvar fram till slutet av 1930-talet
55
och är
byggnadsminne
sedan 2002. Sevärd är även
Fredriksborgs fästning
på Oxdjupets östra sida. Fästningen består av ett brett torn och ett strandbatteri och blev klart 1735.
Värmdölinjen
, även kallad
Myttingelinjen
eller
Batterilinjen
var en försvarslinje på
Värmdö
avsedd att skydda befästningsverket
Oskar-Fredriksborg
vid
Oxdjupet
från angrepp från landsidan. Den två kilometer långa linjen med sju batteriplatser anlades mellan 1899 och 1903 och löper mellan Myttingeviken och Vretaviken på
Värmdölandet
. Värmdölinjen har med
Byviksfortet
(även kallat 8:e batteriet) sin fortsättning på
Rindösidan
. Området för Värmdölinjen har utpekats av
Värmdö kommun
som
riksintresse
för
Försvarsmakten
och delvis som riksintresse för
kulturmiljön
Siaröfortet
började byggas under första världskriget och var färdig 1924. När andra världskriget bröt ut 1939, var fortet redan omodernt. Den nya tidens bombflygplan skulle lätt ha kunnat bomba sönder anläggningen. Fortet användes dock för militärövningar fram till 1960-talet då det lämnades och började förfalla. På 1990-talet började man rusta upp fortet för att använda anläggningen som militärmuseum och turistmål.
56
Av
Korvlinjens
alla fort och skyttevärn finns en hel del kvar. Exempelvis
Västra Arningefortet
(en gång en del av
Norra Fronten
) är i mycket bra skick. Fortet har hamnat i
Arninge industriområde
och markägaren har på egen bekostnad renoverat anläggningen.
25
En av de största och mest välbevarade forten längs
Södra Fronten
är
Måndalsfortet
Tyresö
, som började byggas 1903 och ingick i försvarsorganisationen fram till 1952. Bland övriga sevärda anläggningar kan nämnas
Lännafortet
Margretelundsfortet
Sjötorpsfortet
Karby batteri
och
Skavlöten kulsprutebunkrar
. En imponerande placering högt upp på en klippa har
Sundbyfortet
(även kallad “Örnnästet”) som ligger vid södra viken av sjön
Orlången
Huddinge kommun
Riksantikvarieämbetet
anser att Korvlinjen inte är av
riksintresse
. Ansvaret för ett eventuellt bevarande ligger därmed hos
Länsstyrelsen i Stockholms län
, som dock inte anser att linjens kvarvarande byggnadsverk skall lagskyddas genom
k-märkning
25
Av
Norra Djurgårdens stridsvagnsspärr
på
Norra Djurgården
, söder om
Laduviken
finns fortfarande en stor del av stridsvagnshinder i form av
draktänder
och så kallade
betongpianon
bevarade, medan resten har rivits.
Bland Stockholms bevarade större luftvärnsbatterier kan nämnas
Bellevueparkens luftvärnsställning
Skanskvarns luftvärnsställning
Långholmens luftvärnsställning
Tivolibergets luftvärnsställning
och
Norsborgs luftvärnsställning
. Dessutom finns rester av ställningar intill det numera avvecklade
Finnboda varv
Käppalaställningen
på
Lidingö
är den enda
k-märkta
försvarsanläggningen i Stockholms närområde. Den består av flera
skyttevärn
och tre
pjäsvärn
och började byggas 1939. Ställningen restaurerades och återinvigdes 1994, komplett med en
Bofors
80
mm luftvärnskanon m/30. Käppalaställningen står som ett monument över Stockholms luftförsvar och är därmed unik i Sverige.
57
ERSTA-batteriet på Landsort
står på ön
Öja
utanför
Nynäshamn
. Anläggningen skulle skydda Stockholm från ett
sovjetiskt
angrepp under
kalla kriget
och var i bruk från 1977 till 2000. Det fanns ytterligare fem liknande
ERSTA-batterier
längs Östersjökusten. System ERSTA kan betraktas som slutpunkten på de fasta försvarets era i Sverige. Pjäs nr 3 föreslås av
Statens fastighetsverk
att bevars som
byggnadsminne
och skall bli museum.
Se även
redigera
redigera wikitext
Göteborgs fasta försvar
Stockholms garnison
Stockholms örlogsvarv och örlogsstation
Svea ingenjörregemente
Karlbergs krigsakademi
Referenser
redigera
redigera wikitext
Noter
redigera
redigera wikitext
Norén (2007), s. 5
”Batteri ERSTA”
Statens fastighetsverk
. Arkiverad från
originalet
den 21 oktober 2007
Hall (1999), s. 17
Hansson (1976), ss. 42-43
Hotel Victory, historia.
Stockholms folk och försvar (1953), s. 64
Dahlbäck (1995), s. 187
Högberg (1981), s. 126
Högberg (1981), s. 127
Dahlbäck (1995), s. 42
Populär historia: Svenska fort och fästningar, läst 2011-06-16.
Stockholms folk och försvar (1953), s. 65
Nordisk familjebok om Johan Petter Kirstenius
Nordisk familjebok om Stockholms fasta försvar
Sobéus (1997), s. 18
Sobéus (1997), s. 72
Sobéus (1997), s. 73
Stockholms folk och försvar (1953), s. 70
Karta i
Krigsarkivet
Informationsmaterial och utställning på platsen upprättat av
Stockholms stadsmuseum
, Helena Fennö och
Nyréns arkitektkontor
, Urban Nilsson, läst 2011-05-25.
Nordisk familjebok, artikel: Stockholms fasta försvar
Karta i Krigsarkivet.
Stockholms folk och försvar (1953), s. 71
Nordisk familjebok, Uggleupplagan, läst 2011-05-10
Areskoug, Mats
(14 juni 2003).
”När Korvlinjen var huvudstadens fasta försvar”
Dagens Nyheter
Läst 7 maj 2011
”Föreningen för Stockholm fasta försvar”
. Antus.org. Arkiverad från
originalet
den 24 juli 2008
Läst 5 maj 2011
”Utforskare om Måndalsfortet”
. Utforskande.blogspot.com
Läst 6 maj 2011
Sobéus (2000), s. 13
Stockholms folk och försvar (1953), s. 118
Stockholms folk och försvar (1953), s. 117
Norén (2007), s. 9
Eriksson (1997), s. 61
Törnquist (2007), s. 238
Norén (2005), s. 41
Norén (2005), s. 43
”Luftvärnsförband under andra världskriget”
Försvarsutbildarna
. Arkiverad från
originalet
den 22 februari 2014
Läst 24 april 2014
”Luftvärn vid och i närheten av Stockholm 1944”
Försvarsutbildarna
. Arkiverad från
originalet
den 22 februari 2014
Läst 24 april 2014
Norén (2007), s. 145
Norén (2007), s. 93
Norén (2007), s. 122
Törnquist (2007), s. 239
Norén (2007), s. 140 och 145
”Skottet från Tivoli”
. luftvarn.se
Läst 7 augusti 2014
Stockholms folk och försvar (1953), s. 126
Uppgift enligt Länsstyrelsens webbplats
Sundström, Anders
(21 juni 2005).
”Försvaret lämnar skärgårdsöar”
Dagens Nyheter
Läst 24 april 2014
”Batteri ERSTA”
PDF
).
Statens fastighetsverk
. Arkiverad från
originalet
den 21 oktober 2007
Hellekant, Johan
(3 april 2011).
”Bergtagen”
Svenska Dagbladet
Läst 24 april 2014
Upptäck Sveriges historia
”Skanssundet”
Botkyrka kommun
. 6 oktober 2011. Arkiverad från
originalet
den 24 april 2014
Läst 24 april 2014
”Arkiverade kopian”
Flottans män
(2): sid.
10-11. 2010. Arkiverad från
originalet
den 11 augusti 2010
Läst 13 juni 2011
RAÄ-nummer: Solna 57:1, Inventeringsbok.
”Vaxholms kastell”
Statens fastighetsverk
. Arkiverad från
originalet
den 29 juli 2014
”Dalarö skans”
Statens fastighetsverk
. Arkiverad från
originalet
den 3 februari 2014
Läst 22 juli 2014
byggnadspresentation
”Blidösundsbolaget om Siaröfortet”
. Arkiverad från
originalet
den 18 juni 2011
Läst 17 juni 2011
”Lidingöbilder om Käppalaställningen”
. Civilforsvar.se. Arkiverad från
originalet
den 27 augusti 2013
Läst 9 juni 2011
Tryckta källor
redigera
redigera wikitext
Hall, Thomas
(1999).
Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år
. Källström, Gunnar (illustratör).
Stockholm
Sveriges Radios
förlag.
Libris
7409712
ISBN 91-522-1810-4
Dahlbäck, Göran
(1995)
[1987].
I medeltidens Stockholm
Monografier utgivna av Stockholms stad
(2:a upplagan).
Stockholm
Stockholmia förlag
Libris
7593257
ISBN 91-7031-051-3
Hansson, Hans
(1976)
[1956].
Stockholms stadsmurar
. Monografier / utgivna av Stockholms kommunalförvaltning, 0346-6035
; 18
([2. uppl.]). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning.
Libris
166060
Sobéus, Urban
(1997).
300 år av försvarsansträngningar: Baggensstäket/Fällström, Hörningsholm/Södertäljeinloppet
. Vaxholm: Vaxholms fästnings musei vänner.
Libris
7747366
ISBN 91-85266-62-0
Högberg, Staffan
(1981).
Stockholms historia. 1, Den medeltida köpstaden. Hans Nådes stad. Stormaktens huvudstad. Borgarnas stad
. Stockholm: Bonnier fakta.
Libris
8203415
ISBN 91-34-42950-6
Norén, Karl-Gunnar
(2007).
Stockholms glömda bunkrar: guiden till andra världskrigets fasta försvar
. Stockholm: Nielsen & Norén.
Libris
10567501
ISBN 978-91-975634-6-8
Stockholms folk och försvar under 700 år
. Stockholm: Norstedt. 1953.
Libris
1466895
Eriksson, Thomas
(1997).
Neon: eldskrift i natten
Stockholm
Rabén Prisma
Libris
7408276
ISBN 91-518-3100-7
Törnquist, Leif; Gezelius, Malin; Ericson Wolke, Lars
(2007).
Svenska borgar och fästningar: en historisk reseguide
. Stockholm: Medströms.
Libris
10485201
ISBN 91-7329-001-7
Stockholms fasta försvar
Koordinatmärkta artiklar i Wikimap
Luftförsvar
Bellevueparkens luftvärnsställning
Ekensbergs luftvärnsbatteri
Finnbergets luftvärnsställning
Käppalaställningen
Långholmens luftvärnsställning
Norsborgs luftvärnsställning
Skanskvarns luftvärnsställning
Skarpnäcksfältet
Tantolundens luftvärnsställning
Tivolibergets luftvärnsställning
Tollareställningen
Landförsvar
Birger jarls torn
Danviks skans
Johanneshovs skans
Karby batteri
Lejontornet
Lännafortet
Magelungsfortet
Margretelundsfortet / Gribbylundsfortet
Måndalsfortet
Norra Djurgårdens stridsvagnsspärr
Ryska vallarna
Sundbyfortet
Sjötorpsfortet
Skavlötens kulsprutebunkrar
Söderport
Söder skans
Trindborgen
Västra Arningefortet
Östra Arningefortet / Carl Robert Lamms fort
Sjö- och kustförsvar
Batteri Arholma
Batteri Järflotta
Batteri Korsö
Batteri Landsort
Batteri Roten
Byviksfortet
Dalarö skans
ERSTA-batteriet, Landsort
Fredriksborgs fästning
Furuholmsskansen
Hunduddens kruthus
Hölö skans
Kasholmsskansen
Kastellet
Kronuddens batteri
Batteri Mällsten
Nya Chartago
Nässkansen
Oskar-Fredriksborg
Pålsundsbatteriet
Rindö redutt
Rindö 11:e batteriet
Rindö 12:e batteriet
Siaröfortet
Stäket redutt
Torsbergsbatteriet
Trindborgen
Vaxholms fästning
Ängsholmsfortet
Försvarslinjer
Havsbandslinjen
Hörningsholms skansar
Korvlinjen
Norra Fronten
Stockholms stadsmurar
Södra Fronten
Vaxholmslinjen
Vaxholms yttre befästningslinje
Värmdölinjen
Övrigt
Civilt försvar
Farstanäsbron / Militärbron
Föreningen för Stockholms fasta försvar
Musköbasen
Nya Chartago
Palmqvistska fonden till Stockholms befästande
Skeppsholmens bergrum
Skyddsrum i Stockholm
Stockholms fasta försvar
Sveriges militärhistoriska arv
Portal:Stockholm
Hämtad från ”
Kategorier
Stockholms fasta försvar
Stockholms historia
Militärväsen
Dold kategori:
Wikipedia:Utmärkta artiklar
Stockholms fasta försvar
Nytt ämne